Fundersam och arg...
Ibland så förstår man bara inte på beslut som fattas, beslut som fattas med ingen grund alls. Jag fattar liksom inte vad vissa håller på med just nu.
Mando har en bra behandling som hjälper säkert de flesta med ätstörnings problematik, men visst har de sina brister också( eller ja vissa personer iaf).
Jag har kämpat och slitit som bara den, det senaste halvåret. Jag pluggar heltid i skolan och har inte missat en enda lektion pga av "sjukdomen". Jag har klarat av tentorna och jag har klarat av maten och det sociala livet med.
Jag har följt mitt schema till punkt och pricka sen september och jag har fått ett höjt schema som jag även har följt till punkt och pricka.
Jag har fortf svårigheter med min kropp( vissa dagar), jag har fortf förbjudna livsmedel( inte alls lika många) och visst har jag fortf mitt kaloritänk( men jag försöker helhjärtat bli av med det) MEN ändå så får jag beskedet att jag måste avsluta min behandling för att jag inte gör framsteg och inte går upp i vikt.
Oki?..Vänta där hängde jag inte med...Vadå inte gör framsteg?!...Det gör jag visst för guds skull, jag utmanar mig 3 gånger i veckan med svåra saker. Jag klarar av att äta choklad på egen hand, jag klarar av att äta flera produkter på egen hand än innan. Jag klarar av det egna ansvaret näst intill perfekt och jag har ett helt annat synsätt på mat än innan...och jag inte gör framsteg?!..Visst att jag som sagt fortf har svårt med dessa grejer, men det är ju inte alls i samma grad som innan.Förr hatade jag min kropp varenda minut, förr klarade jag bara av att äta fisk och potatis och inte mer än 1 månad sen så klarade jag inte av att äta godis själv( vilket jag gör nu). Jag bryter mot mina tvång varje dag, 1 efter 1 betas dessa av ...och jag inte gör framsteg?
Visst jag går inte upp i vikt, men det är INTE mitt fel. Jag kan inte styra över min kropp rent fysiskt. Jag har ett schema och jag följer det, det LOVAR JAG!...Jag kan inte ro för att min mage reagerar på maten jag äter på ett negativt sätt för mig just nu. Vikten är inget jag styr över just nu liksom, jag försöker mitt yttersta att gå upp i vikt...men det går tydligen inte " hej jätte frustrerad"..Jag vill gå upp i vikt för att bli frisk för engångs skull. För jag vet att så länge jag är underviktig så kommer det inte funka för min del, bara jag går upp i vikt så kommer en massa saker att släppa " been there done that"...
Jag måste på nåt sätt försöka bevisa att jag verkligen vill.Jag menar jag är motiverad och jag är taggad, men va fan...Varför gör de så här mot mig?...
Jag har ett mål och det är att vara frisk den 11e maj då jag fyller 22 år.Och om de tänker slänga ut mig från mando den 31 januari så gör de ett misstag. Liksom vad spelar 3 månader för roll för dem, för mig spelar det mkt roll om jag kan bli frisksskriven för då skulle jag motbevisa alla tvivel som nånsin funnits angående mig.
Jag gör rätt, jag tar emot ångesten och går emot den också för varje dag. Varför ska jag hela tiden hotas med såna saker?...Jag menar det finns dem som inte kämpar för 5-öre...hmmm...
Mando har en bra behandling som hjälper säkert de flesta med ätstörnings problematik, men visst har de sina brister också( eller ja vissa personer iaf).
Jag har kämpat och slitit som bara den, det senaste halvåret. Jag pluggar heltid i skolan och har inte missat en enda lektion pga av "sjukdomen". Jag har klarat av tentorna och jag har klarat av maten och det sociala livet med.
Jag har följt mitt schema till punkt och pricka sen september och jag har fått ett höjt schema som jag även har följt till punkt och pricka.
Jag har fortf svårigheter med min kropp( vissa dagar), jag har fortf förbjudna livsmedel( inte alls lika många) och visst har jag fortf mitt kaloritänk( men jag försöker helhjärtat bli av med det) MEN ändå så får jag beskedet att jag måste avsluta min behandling för att jag inte gör framsteg och inte går upp i vikt.
Oki?..Vänta där hängde jag inte med...Vadå inte gör framsteg?!...Det gör jag visst för guds skull, jag utmanar mig 3 gånger i veckan med svåra saker. Jag klarar av att äta choklad på egen hand, jag klarar av att äta flera produkter på egen hand än innan. Jag klarar av det egna ansvaret näst intill perfekt och jag har ett helt annat synsätt på mat än innan...och jag inte gör framsteg?!..Visst att jag som sagt fortf har svårt med dessa grejer, men det är ju inte alls i samma grad som innan.Förr hatade jag min kropp varenda minut, förr klarade jag bara av att äta fisk och potatis och inte mer än 1 månad sen så klarade jag inte av att äta godis själv( vilket jag gör nu). Jag bryter mot mina tvång varje dag, 1 efter 1 betas dessa av ...och jag inte gör framsteg?
Visst jag går inte upp i vikt, men det är INTE mitt fel. Jag kan inte styra över min kropp rent fysiskt. Jag har ett schema och jag följer det, det LOVAR JAG!...Jag kan inte ro för att min mage reagerar på maten jag äter på ett negativt sätt för mig just nu. Vikten är inget jag styr över just nu liksom, jag försöker mitt yttersta att gå upp i vikt...men det går tydligen inte " hej jätte frustrerad"..Jag vill gå upp i vikt för att bli frisk för engångs skull. För jag vet att så länge jag är underviktig så kommer det inte funka för min del, bara jag går upp i vikt så kommer en massa saker att släppa " been there done that"...
Jag måste på nåt sätt försöka bevisa att jag verkligen vill.Jag menar jag är motiverad och jag är taggad, men va fan...Varför gör de så här mot mig?...
Jag har ett mål och det är att vara frisk den 11e maj då jag fyller 22 år.Och om de tänker slänga ut mig från mando den 31 januari så gör de ett misstag. Liksom vad spelar 3 månader för roll för dem, för mig spelar det mkt roll om jag kan bli frisksskriven för då skulle jag motbevisa alla tvivel som nånsin funnits angående mig.
Jag gör rätt, jag tar emot ångesten och går emot den också för varje dag. Varför ska jag hela tiden hotas med såna saker?...Jag menar det finns dem som inte kämpar för 5-öre...hmmm...
Vänta inte mer...
"Det är när man har ångest, det är när man har smärta som man gör rätt"
Ibland har man som patient svårt att veta när man gör rätt och när man gör fel. men så här är det. När du inte känner av obehag så vet du att du inte gör helt rätt, när du har ångest och känner en enorm olust inom dig inför att kanske äta en viss maträtt eller göra på ett annorlunda sätt.Ja, det är då du gör rätt. Det låter ju inte klokt, men så är det..Om du verkligen vill bli frisk och gå emot sjukdomen ja då gäller det ju också att utsätta sig för den där smärtan man undviker.
Man är rädd för att ha ont psykiskt, man är rädd för att gråta, för att ha panik. Men varför inte bara göra det, utsätt dig för maximal ångest ett tag så släpper det. Ju längre tid du väntar desto svårare och längre blir det. Ju mer energi du ger sjukdomen desto svårare blir det att bli av med den.
Oftast så kanske man tänker," men jag orkar inte mer, jag kan inte utsätta mig för mer ångest än vad jag redan gör"...Fast där har du fel!..Du kan om du vill!...Jag menar om du är beredd att må skit ett tag, ja då är du beredd att bli frisk också..Om du inte är beredd att ta alla smällar, ja då är du inte redo för att bli frisk heller. Då har du inte viljan. Man kan säga hur mkt man vill och så, men så länge man inte gör det man säger så funkar det. Man kan inte bara ha en vilja i teorin den måste finnas i praktiken också. Allt handlar om att göra inte bara tänka.
Tänk inte, gör det bara!...För börjar man tänka ja då börjar man tveka också och börjar man tveka ja då brukar det inte bli nåt av det alls....
Det är ok att ha ångest, det är ok att må dåligt. Du kommer inte att må dåligt resten av livet bara för att du har det extremt jobbigt en period. Det kommer att vara så ETT TAG, men som sagt ju längre du väntar desto längre tid kommer ångesten att hålla i sig också..
Tro mig, jag vet vad jag snackar om!
Jag gör fel val dagligen, men det är först på den senaste tiden som jag börjat att göra rätt i flera avseenden. Och den ångest man får då är inte kul,men vet ni hur stark man känner sig efteråt?...När attacken släpper och man kan andas igen..Ja då känner man sig som en segrare, för då har man gjort helt rätt och överlevt.
Är man sjuk så har man ångest när man äter och när man INTE äter, så varför inte bara äta då och ha ångest av en anledning?...Av den anledningen att du försöker få tillbaka ditt liv igen?...Det är väl onödigt att må skit över "ingenting"( nu var jag lite hård), men så är det ju. Gör du som sjukdomen säger, ja varför ska du ha ångest då...Det du ska ha då är dåligt samvete. Vänd på det och skaffa dig ett liv igen!
Jag och många andra håller på att göra det i JUST DENNA STUND!....
Ibland har man som patient svårt att veta när man gör rätt och när man gör fel. men så här är det. När du inte känner av obehag så vet du att du inte gör helt rätt, när du har ångest och känner en enorm olust inom dig inför att kanske äta en viss maträtt eller göra på ett annorlunda sätt.Ja, det är då du gör rätt. Det låter ju inte klokt, men så är det..Om du verkligen vill bli frisk och gå emot sjukdomen ja då gäller det ju också att utsätta sig för den där smärtan man undviker.
Man är rädd för att ha ont psykiskt, man är rädd för att gråta, för att ha panik. Men varför inte bara göra det, utsätt dig för maximal ångest ett tag så släpper det. Ju längre tid du väntar desto svårare och längre blir det. Ju mer energi du ger sjukdomen desto svårare blir det att bli av med den.
Oftast så kanske man tänker," men jag orkar inte mer, jag kan inte utsätta mig för mer ångest än vad jag redan gör"...Fast där har du fel!..Du kan om du vill!...Jag menar om du är beredd att må skit ett tag, ja då är du beredd att bli frisk också..Om du inte är beredd att ta alla smällar, ja då är du inte redo för att bli frisk heller. Då har du inte viljan. Man kan säga hur mkt man vill och så, men så länge man inte gör det man säger så funkar det. Man kan inte bara ha en vilja i teorin den måste finnas i praktiken också. Allt handlar om att göra inte bara tänka.
Tänk inte, gör det bara!...För börjar man tänka ja då börjar man tveka också och börjar man tveka ja då brukar det inte bli nåt av det alls....
Det är ok att ha ångest, det är ok att må dåligt. Du kommer inte att må dåligt resten av livet bara för att du har det extremt jobbigt en period. Det kommer att vara så ETT TAG, men som sagt ju längre du väntar desto längre tid kommer ångesten att hålla i sig också..
Tro mig, jag vet vad jag snackar om!
Jag gör fel val dagligen, men det är först på den senaste tiden som jag börjat att göra rätt i flera avseenden. Och den ångest man får då är inte kul,men vet ni hur stark man känner sig efteråt?...När attacken släpper och man kan andas igen..Ja då känner man sig som en segrare, för då har man gjort helt rätt och överlevt.
Är man sjuk så har man ångest när man äter och när man INTE äter, så varför inte bara äta då och ha ångest av en anledning?...Av den anledningen att du försöker få tillbaka ditt liv igen?...Det är väl onödigt att må skit över "ingenting"( nu var jag lite hård), men så är det ju. Gör du som sjukdomen säger, ja varför ska du ha ångest då...Det du ska ha då är dåligt samvete. Vänd på det och skaffa dig ett liv igen!
Jag och många andra håller på att göra det i JUST DENNA STUND!....
Här och nu, resten av livet!
"Att vilja är att kunna"
"Att kunna är att våga"
Det räcker inte med att man har en vilja till att bli frisk, det krävs även mod. Det krävs inte heller lite mod utan det krävs en hel del mod. Det är svårt att göra framsteg, det är svårt att gå emot sjukdomen i alla dess frestelser som den komm med. Det är svårt att göra rätt och det är svårt och smärtsamt att gå emot all ångest som kommer att komma. Men om man vågar, om man bara vågar ta kampen på riktigt så funkar det.
Man kan inte ta några genvägar, man kan inte tro att man kan släppa efter i vissa avseenden och man kan inte förvänta sig heller att man kommer att bli frisk genom att ta genvägar.För varje utstickare du tar från den "sanna" vägen, så börjar du om igen i bearbetningen av sjukdomen. Du börjar om i kampen och utrottningen av sjukdomen.
Jag vet att det är svårt att göra "rätt", jag vet att det ger än ångest, jag vet att det gör ont...Been there done that och visst i vissa lägen så gör jag inte rätt nu heller. I vissa lägen tar jag inte ångesten som jag borde, i vissa lägen möter jag inte ångesten alls utan jag undviken den. För varje gång jag gör det så backar jag i mitt beteenden och syn kring maten, för varje gång jag gör som sjukdomen vill så får den en poäng. Det måste sluta1
Man kan inte ge sjukdomen näring lite då och då, det är ett " virus" och enda sättet är att sätta hårt mot hårt. Ge sjukdomen det den INTE vill ha dvs mat.
Ångesten måste komma, för det är bara genom ångest som man kan bli fri och frisk. Det är bara genom smärtan man kan bli frisk.
Man vinner inget på att vara sjuk, man förlorar exakt allt: vännerna, familjen, sin partner, skolan och LIVET!...Sjukdomen ger inte upp innan man är död, den blir inte nöjd förrän kroppen har sagt sitt. Då blir den tyst om man INTE går emot den och fightas med den. Ta kamperna! Ha ångest! Ha smärta! Gråt!....Det är enda vägen till vinst och friskhet. Inga genvägar är tillåtna.
Tänk inte " inte idag men imorn"....Tänk " här och nu, jag gör det här, nu, och resten av livet"...
"Att kunna är att våga"
Det räcker inte med att man har en vilja till att bli frisk, det krävs även mod. Det krävs inte heller lite mod utan det krävs en hel del mod. Det är svårt att göra framsteg, det är svårt att gå emot sjukdomen i alla dess frestelser som den komm med. Det är svårt att göra rätt och det är svårt och smärtsamt att gå emot all ångest som kommer att komma. Men om man vågar, om man bara vågar ta kampen på riktigt så funkar det.
Man kan inte ta några genvägar, man kan inte tro att man kan släppa efter i vissa avseenden och man kan inte förvänta sig heller att man kommer att bli frisk genom att ta genvägar.För varje utstickare du tar från den "sanna" vägen, så börjar du om igen i bearbetningen av sjukdomen. Du börjar om i kampen och utrottningen av sjukdomen.
Jag vet att det är svårt att göra "rätt", jag vet att det ger än ångest, jag vet att det gör ont...Been there done that och visst i vissa lägen så gör jag inte rätt nu heller. I vissa lägen tar jag inte ångesten som jag borde, i vissa lägen möter jag inte ångesten alls utan jag undviken den. För varje gång jag gör det så backar jag i mitt beteenden och syn kring maten, för varje gång jag gör som sjukdomen vill så får den en poäng. Det måste sluta1
Man kan inte ge sjukdomen näring lite då och då, det är ett " virus" och enda sättet är att sätta hårt mot hårt. Ge sjukdomen det den INTE vill ha dvs mat.
Ångesten måste komma, för det är bara genom ångest som man kan bli fri och frisk. Det är bara genom smärtan man kan bli frisk.
Man vinner inget på att vara sjuk, man förlorar exakt allt: vännerna, familjen, sin partner, skolan och LIVET!...Sjukdomen ger inte upp innan man är död, den blir inte nöjd förrän kroppen har sagt sitt. Då blir den tyst om man INTE går emot den och fightas med den. Ta kamperna! Ha ångest! Ha smärta! Gråt!....Det är enda vägen till vinst och friskhet. Inga genvägar är tillåtna.
Tänk inte " inte idag men imorn"....Tänk " här och nu, jag gör det här, nu, och resten av livet"...
