froggster

"Att vilja är att kunna"
"Att kunna är att våga"

Det räcker inte med att man har en vilja till att bli frisk, det krävs även mod. Det krävs inte heller lite mod utan det krävs en hel del mod. Det är svårt att göra framsteg, det är svårt att gå emot sjukdomen i alla dess frestelser som den komm med. Det är svårt att göra rätt och det är svårt och smärtsamt att gå emot all ångest som kommer att komma. Men om man vågar, om man bara vågar ta kampen på riktigt så funkar det.
  Man kan inte ta några genvägar, man kan inte tro att man kan släppa efter i vissa avseenden och man kan inte förvänta sig heller att man kommer att bli frisk genom att ta genvägar.För varje utstickare du tar från den "sanna" vägen, så börjar du om igen i bearbetningen av sjukdomen. Du börjar om i kampen och utrottningen av sjukdomen.
Jag vet att det är svårt att göra "rätt", jag vet att det ger än ångest, jag vet att det gör ont...Been there done that och visst i vissa lägen så gör jag inte rätt nu heller. I vissa lägen tar jag inte ångesten som jag borde, i vissa lägen möter jag inte ångesten alls utan jag undviken den. För varje gång jag gör det så backar jag i mitt beteenden och syn kring maten, för varje gång jag gör som sjukdomen vill så får den en poäng. Det måste sluta1
Man kan inte ge sjukdomen näring lite då och då, det är ett " virus" och enda sättet är att sätta hårt mot hårt. Ge sjukdomen det den INTE vill ha dvs mat.
Ångesten måste komma, för det är bara genom ångest som man kan bli fri och frisk. Det är bara genom smärtan man kan bli frisk.
Man vinner inget på att vara sjuk, man förlorar exakt allt: vännerna, familjen, sin partner, skolan och LIVET!...Sjukdomen ger inte upp innan man är död, den blir inte nöjd förrän kroppen har sagt sitt. Då blir den tyst om man INTE går emot den och fightas med den. Ta kamperna! Ha ångest! Ha smärta! Gråt!....Det är enda vägen till vinst och friskhet. Inga genvägar är tillåtna.

Tänk inte " inte idag men imorn"....Tänk " här och nu, jag gör det här, nu, och resten av livet"...