Fundersam och arg...
Ibland så förstår man bara inte på beslut som fattas, beslut som fattas med ingen grund alls. Jag fattar liksom inte vad vissa håller på med just nu.
Mando har en bra behandling som hjälper säkert de flesta med ätstörnings problematik, men visst har de sina brister också( eller ja vissa personer iaf).
Jag har kämpat och slitit som bara den, det senaste halvåret. Jag pluggar heltid i skolan och har inte missat en enda lektion pga av "sjukdomen". Jag har klarat av tentorna och jag har klarat av maten och det sociala livet med.
Jag har följt mitt schema till punkt och pricka sen september och jag har fått ett höjt schema som jag även har följt till punkt och pricka.
Jag har fortf svårigheter med min kropp( vissa dagar), jag har fortf förbjudna livsmedel( inte alls lika många) och visst har jag fortf mitt kaloritänk( men jag försöker helhjärtat bli av med det) MEN ändå så får jag beskedet att jag måste avsluta min behandling för att jag inte gör framsteg och inte går upp i vikt.
Oki?..Vänta där hängde jag inte med...Vadå inte gör framsteg?!...Det gör jag visst för guds skull, jag utmanar mig 3 gånger i veckan med svåra saker. Jag klarar av att äta choklad på egen hand, jag klarar av att äta flera produkter på egen hand än innan. Jag klarar av det egna ansvaret näst intill perfekt och jag har ett helt annat synsätt på mat än innan...och jag inte gör framsteg?!..Visst att jag som sagt fortf har svårt med dessa grejer, men det är ju inte alls i samma grad som innan.Förr hatade jag min kropp varenda minut, förr klarade jag bara av att äta fisk och potatis och inte mer än 1 månad sen så klarade jag inte av att äta godis själv( vilket jag gör nu). Jag bryter mot mina tvång varje dag, 1 efter 1 betas dessa av ...och jag inte gör framsteg?
Visst jag går inte upp i vikt, men det är INTE mitt fel. Jag kan inte styra över min kropp rent fysiskt. Jag har ett schema och jag följer det, det LOVAR JAG!...Jag kan inte ro för att min mage reagerar på maten jag äter på ett negativt sätt för mig just nu. Vikten är inget jag styr över just nu liksom, jag försöker mitt yttersta att gå upp i vikt...men det går tydligen inte " hej jätte frustrerad"..Jag vill gå upp i vikt för att bli frisk för engångs skull. För jag vet att så länge jag är underviktig så kommer det inte funka för min del, bara jag går upp i vikt så kommer en massa saker att släppa " been there done that"...
Jag måste på nåt sätt försöka bevisa att jag verkligen vill.Jag menar jag är motiverad och jag är taggad, men va fan...Varför gör de så här mot mig?...
Jag har ett mål och det är att vara frisk den 11e maj då jag fyller 22 år.Och om de tänker slänga ut mig från mando den 31 januari så gör de ett misstag. Liksom vad spelar 3 månader för roll för dem, för mig spelar det mkt roll om jag kan bli frisksskriven för då skulle jag motbevisa alla tvivel som nånsin funnits angående mig.
Jag gör rätt, jag tar emot ångesten och går emot den också för varje dag. Varför ska jag hela tiden hotas med såna saker?...Jag menar det finns dem som inte kämpar för 5-öre...hmmm...
Mando har en bra behandling som hjälper säkert de flesta med ätstörnings problematik, men visst har de sina brister också( eller ja vissa personer iaf).
Jag har kämpat och slitit som bara den, det senaste halvåret. Jag pluggar heltid i skolan och har inte missat en enda lektion pga av "sjukdomen". Jag har klarat av tentorna och jag har klarat av maten och det sociala livet med.
Jag har följt mitt schema till punkt och pricka sen september och jag har fått ett höjt schema som jag även har följt till punkt och pricka.
Jag har fortf svårigheter med min kropp( vissa dagar), jag har fortf förbjudna livsmedel( inte alls lika många) och visst har jag fortf mitt kaloritänk( men jag försöker helhjärtat bli av med det) MEN ändå så får jag beskedet att jag måste avsluta min behandling för att jag inte gör framsteg och inte går upp i vikt.
Oki?..Vänta där hängde jag inte med...Vadå inte gör framsteg?!...Det gör jag visst för guds skull, jag utmanar mig 3 gånger i veckan med svåra saker. Jag klarar av att äta choklad på egen hand, jag klarar av att äta flera produkter på egen hand än innan. Jag klarar av det egna ansvaret näst intill perfekt och jag har ett helt annat synsätt på mat än innan...och jag inte gör framsteg?!..Visst att jag som sagt fortf har svårt med dessa grejer, men det är ju inte alls i samma grad som innan.Förr hatade jag min kropp varenda minut, förr klarade jag bara av att äta fisk och potatis och inte mer än 1 månad sen så klarade jag inte av att äta godis själv( vilket jag gör nu). Jag bryter mot mina tvång varje dag, 1 efter 1 betas dessa av ...och jag inte gör framsteg?
Visst jag går inte upp i vikt, men det är INTE mitt fel. Jag kan inte styra över min kropp rent fysiskt. Jag har ett schema och jag följer det, det LOVAR JAG!...Jag kan inte ro för att min mage reagerar på maten jag äter på ett negativt sätt för mig just nu. Vikten är inget jag styr över just nu liksom, jag försöker mitt yttersta att gå upp i vikt...men det går tydligen inte " hej jätte frustrerad"..Jag vill gå upp i vikt för att bli frisk för engångs skull. För jag vet att så länge jag är underviktig så kommer det inte funka för min del, bara jag går upp i vikt så kommer en massa saker att släppa " been there done that"...
Jag måste på nåt sätt försöka bevisa att jag verkligen vill.Jag menar jag är motiverad och jag är taggad, men va fan...Varför gör de så här mot mig?...
Jag har ett mål och det är att vara frisk den 11e maj då jag fyller 22 år.Och om de tänker slänga ut mig från mando den 31 januari så gör de ett misstag. Liksom vad spelar 3 månader för roll för dem, för mig spelar det mkt roll om jag kan bli frisksskriven för då skulle jag motbevisa alla tvivel som nånsin funnits angående mig.
Jag gör rätt, jag tar emot ångesten och går emot den också för varje dag. Varför ska jag hela tiden hotas med såna saker?...Jag menar det finns dem som inte kämpar för 5-öre...hmmm...
Kommentarer
Trackback
