IF
you are
If you dare not, you don´t.
If you´d like to win but think you can´t
It´s almost certain you won´t.
If you think you´ll lose, you´ve lost-
For out of the world we find success, begins with a fellow´s will.
It´s all in the state of mind.
If you think you´re outclassed,
you are.
You´ve got to think high to rise.
You´ve got to be sure of yourself before
you can ever win a prize.
Life´s battles don´t always go to the stronger
or faster man.
But sooner or later the man who wins
IS THE ONE WHO THINKS
HE CAN!
Vägarna!
1. Du väljer den friska vägen och börjar kämpa dig tillbaka mot livet mot allt det som betyder nåt. Den vägen som leder till vänner, skola, jobb, familj och karriär.
2. Du väljer den sjuka vägen som innebär,ångest, depression, tårar och panik. Den vägen som tar dina vänner ifrån dig, som förstör dit liv.
Väljer du den första vägen, så kan jag garantera dig att det blir tufft. Jag kan garantera dig att varje steg gör ont, att varje andetag känns som att det skulle sitta fast i betong. Jag kan garantera dig att du gråter av smärta, jag kan garantera dig att du har ångestattacker om vartannat. MEN, det jag också kan garantera dig är att du får ett liv tillbaka att dessa tårar och attacker är inget hållbart, det är bara en fas man måste gå igenom. Du kommer komma ut på andra sidan levande, med glimten i ögat och med en stor portion av självförtroende.
Väljer du den andra vägen och fortsätter att leva i det destruktiva livet som du kan kontrollera, eller som du tror du kontrollerar, så kan jag garantera dig färre tårar, mindre ångest under tiden då du gör som "sjukdomen" vill, men du kommer att komma till den punkten då du bara inte orkar stå emot nån mer och då kommer ångesten, depressionen och tårarna 10 gånger värre än nånsin...Det finns inget slut. Det enda slutet som finns är när du är död....Det är då sjukdomen slutar traggla sitt eviga tjat. Du kommer aldrig få tillbaka ett liv, du kommer aldrig få uppleva saker. Du kommer att vara begränsad i alla situationer. VIll du det?!...
Nej, jag tror inte att nån vill det. Jag tror inte att nån vill leva begränsat, jag tror inte att nån vill missa livet och alla dess möjligheter den kommer med. Tänk att ha familj, tänk att ha en yrkesexamen eller tänk att ha upplevt en massa saker allt från fester och tillställningar till vanliga vardagssituationer hemma med vänner eller familj?!...
Jag tror att det är dags att säga hej då till den sjuka sidan, det finns ingen mening med att leva sjuka utan snarare finns det en meningen med att leva frisk och stark.....
Upp till kamp, eller vadå?!...
Hitta motivationen, sikta mot målet och börja spring!..Det är aldrig försent att bli frisk!..
Du är inte perfekt och var glad för det!
Man gör fel och det är mänskligt, man gör fel om och om igen och det är inget fel i det alls. Det som är felet är inte resa på sig igen. Jag menar, jag har kommit ur kurs litegrann just nu med behandlingen jag går i för mina problem med maten, men det är inte hela världen. För jag har ändå lyckats med så mycket de senaste veckorna.
Visst hade jag som mål att klara av behandlingen också under tiden jag jobbade eller under tiden jag varit borta från "mando", men nej jag klarade inte av att ha så många bollar i luften men nu vet jag det.
Jag vet att jag har mycket kapacitet och jag klarar av mycket, men inte alldeles för mycket samtidgt. Jag har kraft och jag är stark men jag är ingen supermänniska som klarar av allt galant direkt.
Men visst har jag misslyckats med vissa saker, men samtidigt så har jag lyckats med mycket också. Jag har helt på egen hand jobbat bort några förbjudna livsmedel. Jag har på egen hand testat att äta förbjudna livsmedel utan mandos eller min behandlares direktiv. Jag har utmanat mig själv och jag har klarat av det.
Ibland lyckas man och ibland misslyckas man, just face it...Ingen är som sagt perfekt och tråkigt skulle det ju vara om nu alla var det, eller hur?!...Vad skulle man sträva efter då?!..Inget!..Inga mål att ha, inget att förbättra..Bara vara som man är...Nej, låter inte kul alls!...Så fortsätt att vara icke perfekta som kommer man nån vart i livet=)...
Om det känns som att man inte klarar av nåt, eller om saker och ting går för sakta..Lägg ut dit liv på 1 år och se då på vad du gjort.. Jag kan t ex ta mitt liv. Jag har haft ett händelserikt år...Men jag har alltid haft drömmar och mål, visst var det långt borta för 1 år sen men de fanns där....Det var suddiga drömmar som jag inte såg gå i uppfyllelse för 5öre, jag såg mig själv fast i mardrömmen. Men 1 år sen har jag lyckats med det..Jag är från slutenvården, jag är från "mandos våld", jag har en egen lägenhet med halvan min, har klarat av 3 veckor stenhård sommarjobb och jag har en plats på programmet jag velat läsa länge...
Och jag är långt ifrån perfekt, även jag har gjort mina misstag och fortsätter att göra misstag..Men jag tar mig över hinder på ett eller annat sätt....Så ge inte upp!...Du klarar av mer än vad du tror att du gör....
Friare matschema
Att testa och släppa schemat är den enda sättet man kan ta sig framåt på med enorma steg, det kanske inte går första gången och det kanske inte går andra gången heller men det kommer att funka och man kommer att klara av att släppa matschemat som ger än mycket trygghet.
Men visst är det svårt att bli av med den och släppa den helt, så det bästa är att göra det i steg. Först kanske man tar valfria pålägg och bort med måtten till dricka och så..Sen kanske man testar med att nåt fritt mellamål rent spontant. Och när man ska ta egna mellanmål så gäller det att man har någorlunda sug på mat för annars funkar det inte. Vill man inte ha maten och man tänker "ja nu ska jag ta en frukt bara för att jag får" så är det inte läge för att släppa schemat och mellanmålen.
Det kan vara svårt attt medge för sig själv att man börjar uppskatta vissa smaker mer än andra och det tar lång tid att ens komma dit då man känner en riktig skillnad på smakerna.
Man ska inte skämmas för att man kanske tycker att glas är mycket godare än skorpor, för sanningen är ju den att det är ju så egentligen. Att det som är sötare smakar ju bättre, det gäller bara att våga erkänna allt detta till sig själv. Och när man kan säga " ja men det här var ju gott" då har man kommit en bra bit på vägen. För att alla vet ju att det är lättare att säga "det här är äckligt, det vill jag inte ha"...Men allt kan inte vara äckligt. Man måste känna efter för smaken finns där i munnen. Du vet vad som är sött, du vet vad som är salt...Det gäller bara att som sagt våga erkänna smakerna för sig själv och sedan ta steget lite längre och säga "tack för maten den var god" till en annan person.
Som sagt när man väl kan uppskatta smaker på ett normalt sätt och kunna vara ärlig om det så är man redo att få ett friare matschema men innan det så kommer det inte att funka tyvärr.
Jag själv finner det väldigt svårt att ta nåt att äta, när man inte ens är sugen...och då står man där med ett mellis framför sig och man inte har en aning som helst om vad man ska ta och äta ...Så då slutar det med en frukt vilket inte är ok...
Ärlighet varar längst, ta och känn efter när du äter mat eller när du dricker nåt. Det är genom det man lär sig uppskatta maten igen...
