Vägarna!

Man har 2 alternativ:
1. Du väljer den friska vägen och börjar kämpa dig tillbaka mot livet mot allt det som betyder nåt. Den vägen som leder till vänner, skola, jobb, familj och karriär.
2. Du väljer den sjuka vägen som innebär,ångest, depression, tårar och panik. Den vägen som tar dina vänner ifrån dig, som förstör dit liv.

Väljer du den första vägen, så kan jag garantera dig att det blir tufft. Jag kan garantera dig att varje steg gör ont, att varje andetag känns som att det skulle sitta fast i betong. Jag kan garantera dig att du gråter av smärta, jag kan garantera dig att du har ångestattacker om vartannat. MEN, det jag också kan garantera dig är att du får ett liv tillbaka att dessa tårar och attacker är inget hållbart, det är bara en fas man måste gå igenom. Du kommer komma ut på andra sidan levande, med glimten i ögat och med en stor portion av självförtroende.
  Väljer du den andra vägen och fortsätter att leva i det destruktiva livet som du kan kontrollera, eller som du tror du kontrollerar, så kan jag garantera dig färre tårar, mindre ångest under tiden då du gör som "sjukdomen" vill, men du kommer att komma till den punkten då du bara inte orkar stå emot nån mer och då kommer ångesten, depressionen och tårarna 10 gånger värre än nånsin...Det finns inget slut. Det enda slutet som finns är när du är död....Det är då sjukdomen slutar traggla sitt eviga tjat. Du kommer aldrig få tillbaka ett liv, du kommer aldrig få uppleva saker. Du kommer att vara begränsad i alla situationer. VIll du det?!...

Nej, jag tror inte att nån vill det. Jag tror inte att nån vill leva begränsat, jag tror inte att nån vill missa livet och alla dess möjligheter den kommer med. Tänk att ha familj, tänk att ha en yrkesexamen eller tänk att ha upplevt en massa saker allt från fester och tillställningar till vanliga vardagssituationer hemma med vänner eller familj?!...
Jag tror att det är dags att säga hej då till den sjuka sidan, det finns ingen mening med att leva sjuka utan snarare finns det en meningen med att leva frisk och stark.....
Upp till kamp, eller vadå?!...

Hitta motivationen, sikta mot målet och börja spring!..Det är aldrig försent att bli frisk!..

Kommentarer
Postat av: Malin Ljunglöf

Jane, jag måste säga att jag är ganska så stolt över dig. Att du har gått igenom så många dåliga dagar och äntligen tagit dig ut i solskenet igen. Jag vet att det är väldigt skönt att kunna skriva av sig ibland och främst att ha vänner som stöttar. Jag hoppas verkligen att du får ett bra och lyckligt liv nu och att alla dina drömmar uppfylls inom en snar framtid :)

Jag ser fram emot att träffa dig (och Lisa o kanske Natte?) igen och prata om gammalt och nytt :)

2009-08-26 @ 17:29:09
Postat av: lena

verkligen jättebra skrivit.. starkt gjort..

kram

2009-08-27 @ 16:48:26
URL: http://tyrasmamma.bloggagratis.se
Postat av: Anonym

tackar!



Malin: Jag ser verkligen framemot att träffa dig igen. det var ett tag sen...Har nog inte sett dig sen studenten ( tror jag)...Det ska bli härligt att snacka minnen...



Lena: " vill man så kan man"...

2009-08-28 @ 22:43:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0