Jag ÄR frisk!
Men sen jag vart friskskriven så har sjukdomen inte spelat ett enda spratt för mig, visst jag har känt mig stor ibland men so what alla känner sig stora ibland, det är liksom normalt. Skillnaden på nu och då för länge sen är att jag bryr mig inte och drar inte ner på maten om jag känner mig stor liksom. Jag vet att det går över så.
Jag vet att jag är frisk för jag har klarat av en Afrika resa helt galant med maten, jag har lyssnat på kroppen och har jag velat hämta mat engång till ja då har jag gjort det och inte brytt mig liksom....Det är liksom normalt att äta mer om man är hungrig. Jag har till och med ätit mat även om jag vart mätt bara för jag tyckt att det var gott.
Jag har druckit alkohol för att det har smakat bra och inte för att bli full och dämpa ångest utan bara för att vara social=)...
Jag har vart magsjuk och har klarat mig utan att strula till maten alls. Jag har klarat av så mycket. Jag äter godis varje dag och glass om vartannat, ingen ångest. Vilken befrielse!=)...Så skönt att kunna äta allt gott utan ångest, så skönt att kunna åka på resor och våga äta maten, så skönt att kunna vara social med vännerna igen.
Det är en frihet att vara frisk!..Jag är frisk och ingen eller inget kan ta det ifrån mig!:..
Jag är stark...
Denna veckan har vart ett stort prov för mig i maten, för som sagt har jag haft mycket ångest och vart väldigt deprimerad men inte en enda dag har jag slutat äta eller ens tänkt tanken att inte äta. Jag har ätit som normalt och lite till. Jag är stark och har kontroll över maten nu, det är inte längre maten som kontrollerar mig och det är så skönt. Ingen kamp, inget sinnestillstånd är för svårt för mig att klara av.
Jag är en segrare och en segrare ska jag förbli. Jag ska åka till Afrika imorn(fredag) och risken är stor att jag kommer att bli magsjuk eller att jag kommer att tappa i vikt, men jag tänker ändå inte riskera min hälsa igen. Jag har bestämt mig för att inte bli sjuk igen och det tänker jag hålla. Ångesten må bli hög, men jag strular inte till maten en enda gång till. Jag kan sjukdomen innan och utan till, jag vet dess knep och jag vet dess frestelser som leder en in i helvetet. Jag har koll på sjukdomen och jag vet exakt vad jag ska göra för att inte bli sjuk igen. Jag har stora erfarenheter, erfarenheter som kommer göra mig till en segrare i livet och en segrare i alla kamper.
Svåra stunder har jag, men inga stunder omöjliga att inte klara av.
Vill man så kan man vad det än gäller.
Du är värd att må bra
Jag vet att jag inte har problem med att andas, jag vet att jag inte har några fysiska hinder i mina lungor, jag vet att jag syresätter mig till 100% men ändå känns det så svårt att andas. Det känns som att man har en jävla elefant som står på bröstkorgen och kväver mig. Kan jag inte andas bra, får jag panik, får jag panik ja då kommer ångesten också. Kommer ångesten ja då kommer tårarna och alla negativa tankar som inte ska få finnas i mitt huvud.
Jag är värd att må bra, jag har all rätt till att slippa bli plågad och torterad av en inre kraft.
Hur och vad man är mår dåligt över/ av så gäller det att hitta konstruktiva lösningar och vägar att gå för att lösa problemet som ligger i grunden till smärtan. Det finns en medicin mot allt, inga problem är omöjliga att lösa trots att det kan kännas så i många lägen.
Har man problem med maten ja då är just maten medicinen, har man cancer ja då är cellgifter en medicin, har man fysisk smärta fungerar värktabletter. Har men en inre smärta, en inre ångest så är nog lösningen att man gräver lite på djupet och börja lösa denna känsla från grunden.
Det gäller att räta ut garnnystanet för att sedan rulla ihop allt till en boll fri från knutor. Det kan kännas så lätt att skriva ner allt på papper som om det vore det lättaste man skulle kunna göra och visst stämmer det. Det är mkt lättare att skriva och ha en teoretisk lösning, men att sedan få ut den i praktiken är en annan femma det är verkligen svårt.
Jag vet själv hur svårt det kan vara att ta tag i problemen och lösa dem, det tar ju så mkt kraft och energi och det är inte alltid man har det. Men det gäller att ta tillvara på de stunder då man har lite extra energi och börja lösa upp alla knutor som kan tänkas finnas där som snurrar ihop ens liv och tankar till en stor boll av virrvarr och kontroll förlust.
Man kommer aldrig att backa helt och hållet även om krafterna kan ta slut emellanåt, man kommer alltid ha vunnit lite även om bakslag kan komma men tillslut så kommer man komma till mål.För att för varje steg man tar detso fler erfarenheter kommer man att ha och för varje steg man tar kommer man att bli starkare och starkare för att ta sig över alla hinder. Bakslag är inte bakslag egentligen utan ett bevis på vad man måste jobba lite mer med, bakslag är en kvittens på att allt inte är helt bra än.
Man kan må bra om man vill och vågar ta stegen som krävs. Allt handlar om mod och tillit till sig själv och andra. Man är inte svag om man ber om hjälp det visar bara ens styrka och vilja till att må bra.
Sommarlov
Igår var sista dagen i skolan för terminen och för det första året på arbetsterapeut programmet för min del, nu är det bara 2 år kvar tills jag kan titulera mig som leg.arbetsterapeut..coolt va?..2 år kvar till nästa dröm slår in, 2 år kvar till jag har förverkligat ytterligare en milstolpe i mitt liv.
Här sitter jag och reflekterar över vad jag klarat av det senaste året och jag har kommit fram tilll slutsatsen att det senaste året har vart det året då jag åstadkommit en hel del, då jag åstadkommit och klarat av stora steg för en fortsatt framtid. Jag har klarat av att ha många bollar i luften och jag har fått ner alla bollarna på ett säkert sätt. Jag har för det första klarat av att plugga heltid och gå halvtid på mando och det exakt samtidigt, jag ha klarat av att fokusera på att plugga och klara av alla tentor och uppgifter trots ångest och koncentrations svårigheter...Jag har gjort en stor bedrift i år och det tack vare skolan, jag vart friskskriven från mando och står nu på mina egna ben stabil i maten på alla sätt och vis.
Jag har inte bara klarat av materiella grejer så som skolan, mando och prov. Utan jag har byggt upp mitt inre med, men lite bättre självkänsla, ett enormt självförtroende och en starkare målmedvetenhet än innan. Det är skolan som vart den sanna sporren, den sanna motivationen till att jag klarat av så mkt.
Nu är det iaf sommarlov och det känns väl förtjänt, helt klart!
Jag kommer att sakna skolan och strukturen som den gett mig, men får skaffa mig det nöjet från andra håll=)
