froggster

Jag vet att jag är frisk. Jag vet att jag har klarat av anorexin. Jag vet att jag är en segrare, jag har vunnit min kamp för engångs skull. När jag vart friskskriven så var jag inte helt säker på det, men man är altid lite osäker på sig själv med tanke på hur många spratt sjukdomen ändå har spelat för en liksom.
Men sen jag vart friskskriven så har sjukdomen inte spelat ett enda spratt för mig, visst jag har känt mig stor ibland men so what alla känner sig stora ibland, det är liksom normalt. Skillnaden på nu och då för länge sen är att jag bryr mig inte och drar inte ner på maten om jag känner mig stor liksom. Jag vet att det går över så.
Jag vet att jag är frisk för jag har klarat av en Afrika resa helt galant med maten, jag har lyssnat på kroppen och har jag velat hämta mat engång till ja då har jag gjort det och inte brytt mig liksom....Det är liksom normalt att äta mer om man är hungrig. Jag har till och med ätit mat även om jag vart mätt bara för jag tyckt att det var gott.
Jag har druckit alkohol för att det har smakat bra och inte för att bli full och dämpa ångest utan bara för att vara social=)...
Jag har vart magsjuk och har klarat mig utan att strula till maten alls. Jag har klarat av så mycket. Jag äter godis varje dag och glass om vartannat, ingen ångest. Vilken befrielse!=)...Så skönt att kunna äta allt gott utan ångest, så skönt att kunna åka på resor och våga äta maten, så skönt att kunna vara social med vännerna igen.
Det är en frihet att vara frisk!..Jag är frisk och ingen eller inget kan ta det ifrån mig!:..