froggster

Nu när hösten är i fullgång är det dags för mig att börja min praktik på Huddinge sjukhus som arbetsterapeut student. Jag har kommit en bra bit på min utbildning och som det ser ut i dagsläget så kommer jag att kunna slutföra den utbildningen dock ett halvår senare en planerat, men bättre sent än aldrig eller hur...?
För 6 månader sen såg det inte ut som att jag skulle kunna slutföra mina studier. Jag hade ingen lust till att plugga, ingen ork till någit alls. Livslusten var lika med noll. Idag 6 månader senare så är jag "back in action"... Jag har lite mer än 1 år kvar till slutet och examination. Om lite mer än ett år så har jag en yrkesexamen.

Jag har bara lite problem med min praktik just nu eller inte med praktiken, men med mig själv. Jag har nämligen en enorm prestationsångest och det känns ju ingen bra. Jag kommer att hamna i samma sits igen som det var för 6 månader sen då jag gjorde min förra praktik. Jag måste få stopp på min prestationsångest och inse att jag bara är student och INTE ska kunna allt. Det är ok att göra fel i början och det är helt klart ok att göra fel i början av sin praktik. Inte för att jag gjort nåt fel, men jag är ju liksom inte helt utformad arb.terapeut än och då kan jag inte alla små detaljer som ska skrivas i en journal och jag kan inte alla detaljer med hjälpmedel och jag är heller inte helt säker i patientmöterna. Men övning ger färdighet, right?
Men fan att jag hatar att göra fel, det sänker mig liksom och det känns ju ingen bra. Hur ska jag göra?