Liv efter detta?
När kommer saknanden att ta slut? Aldrig, är mitt svar på det. Hur ska man kunna vänja sig vid förlusten av en förälder och i detta fall en pappa som jag stått väldigt nära. Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med alla känslor som finns inom mig och jag vet inte hur jag ska handskas med dem när dessa känslor svämmar över.
Jag kan bryta ihop totalt när jag är ensam hemma, men på senaste tiden har jag börjat bryta ihop även när killen min är hemma. Jag gråter och skriker. Frågar mig " varför?".... Ja, varför skulle min pappa av alla människor gå bort? Jag förstår att alla dör förr eller senare, men det är inte rättvist att en person som är och var så levnadsglad som min pappa var ska behöva gå bort...Jag kommer aldrig att fatta det..hmm
Ibland funderar jag på ifall han visste att han skulle gå bort, att han hade någon aning för bara några dagar innan pappa hamnade i koma så sa han till mig " jag älskar dig och det enda jag vill är att du ska må bra. Vi ses snart igen". Han hade även sagt till mamma ganska utförligt att han samlat ihop alla bilpapper och lagt dem i ett kuvert i handskfacket. Pappa gjorde liksom små förberedande saker inför en eventuell bortgång. Han ordnade upp saker och ting liksom...Jätte konstigt... Men är det så att man får ett tecken på att slutet i detta liv är nära?
Mycket frågar jag har men få svar att komma med. En sak som jag vet är att saknaden aldrig kommer att försvinna.
