froggster

23 år. Vad ska man säga..? Jag är 23 år och 6 av dessa år har jag fått rå kämpa mot det ena och det andra, det börjar bli väldigt tradigt nu. DET RÄCKER! Men jag ger samtidigt inte upp finne som man är så har man ju den där finska sisun i sig som kommer fram i de svåra stunderna. Jag har även nära och kära att luta mig emot när det känns extra tugnt utan min älskade fästman skulle jag inte klara mig nu. Jag har honom att tacka för att jag lever idag. Jag ska bli bra igen, jag ska bli den som jag var innan allt jobbigt började. Jag ska komma tillbaka once and for all. Det får ta den tid det tar, men jag ska fixa detta. Jag ska bli av med demonerna jag har inom mig det är dags att börja ta emot lite hjälp kanske...? Ensam är inte alltid starkast och det är så i det här fallet. Jag behöver hjälp, så nu har jag sagt det. Jag kan hjälpa andra, jag kan hjälpa alla som behöver hjälp men kan inte hjälpa mig själv. Det är alltid svårast att hjälpa sig själv, men nu banne mig ska jag göra det med stöd. I will and I can make it...