froggster

Jag försöker att hålla fast vid en tid som inte funnits i mitt liv, ett liv av lycka. Men man kan skaffa sig lycka genom att tänka optimistiskt. Hjärnan är plastisk och det innebär att den mer eller mindre är formbar och då kan man ändra tankar genom att bara tänka annorlunda. En pessimist kan bli optimist och tvärtom tragiskt nog. Jag har i hela mitt liv tills för 6 år sen vart en optimist av mig och sett framemot saker, men sedan drabbades jag av anorexia nervosa och allt förändrades. Den glada och spralliga tjejen blev en skugga av sig själv och fortfarande än idag är jag en skugga av mitt forna jag. Men nu är jag medveten om det och på så sätt kan jag förändra allt. Jag tänker bli en lyckli och optimistisk tjej igen, ta den tid det tar men bra ska jag bli igen.
Livet blir så mycket lättare om man har lite optimism i sitt liv, att tänka lycka att vara lycka, att vara positiv. Varje morgon ska man säga " vilken underbar dag jag har framför mig" och varje kväll ska man säga " vilken lärorik och fin dag jag har haft idag". Så ska jag börja göra

Jag läste ett bra citat idag i en bok som heter "varför mår jag så dåligt när jag har allt". Boken handlar om lycka och hur hjärnan verkligen bestämmer över allt. Det går att intala sig själv att må bra, det går att intala sig själv lycka i livet. Lyckan handlar inte bara om det yttre utan även om det inre. Man måste finna en inre lycka för att det ska hålla utåt med. Man ska inte ta upp en fasad, för det är helt ok att må dåligt med. Lyckan kommer och lyckan går, men livet består. Även om det kanske finns perioder i ens liv där allt är skit och allt går åt helvete så kommer lyckan komma tillbaka. Jag kan ta ett ex, det finns en man som varken har armar eller ben men han är ändå lycklig för han känner lycka inom sig. Det handlar inte om det kroppsliga utan om det inre. Lyckan kommer inifrån och alla kan känna lycka, kanske inte hela tiden men det finns lycka i allt och överallt, det gäller bara att finna den.

23 år. Vad ska man säga..? Jag är 23 år och 6 av dessa år har jag fått rå kämpa mot det ena och det andra, det börjar bli väldigt tradigt nu. DET RÄCKER! Men jag ger samtidigt inte upp finne som man är så har man ju den där finska sisun i sig som kommer fram i de svåra stunderna. Jag har även nära och kära att luta mig emot när det känns extra tugnt utan min älskade fästman skulle jag inte klara mig nu. Jag har honom att tacka för att jag lever idag. Jag ska bli bra igen, jag ska bli den som jag var innan allt jobbigt började. Jag ska komma tillbaka once and for all. Det får ta den tid det tar, men jag ska fixa detta. Jag ska bli av med demonerna jag har inom mig det är dags att börja ta emot lite hjälp kanske...? Ensam är inte alltid starkast och det är så i det här fallet. Jag behöver hjälp, så nu har jag sagt det. Jag kan hjälpa andra, jag kan hjälpa alla som behöver hjälp men kan inte hjälpa mig själv. Det är alltid svårast att hjälpa sig själv, men nu banne mig ska jag göra det med stöd. I will and I can make it...

Idag är det finsk morsdag och idag är det 10 år sen min mormor dog. Hon dog efter att ha hunnit få alla morsdag hälsningar. Vi träffades varje sommar och jag har mina minnen av henne, minnen som man aldrig glömmer<3. Jag kommer ihåg engång då hon hade ätit upp mina chips och hon hade så dåligt samvete för det och gav mig 100 mark för att köpa nya<3<3<3. Hon var snäll och speciell. Jag saknar henne, men jag vet att jag förr eller senrare kommer att träffa henne igen i ett annat liv, Jag undrar varje dag vad mina mor-farföräldrar tänker när de ser mig leva mitt liv från deras lilla moln. Är de stolta eller förskräckta Jag vet iaf vad jag skulle vara om jag var dem. Men förhoppningvis har man gjort nåt i livet som har satt sina spår i andra så att man blir påmind sen när man ej finns längre. Har jag satt mina spår? Har jag gjort något värt att minnas? Kämpa det har jag iaf fått göra och det inte lite heller. Det kanske har satt sina spår i någon dvs. att jag kämpat mycket i livet, det kanske man för vidare till andra. Vem vet...?
Jag vet iaf att min mormor satte sina spår i mig och det har även min farfar gjort. Jag kan inte uttala mig om min farmor eller morfar då jag ej hann se dem i livet, Men hur som helst så vill jag önska en glad morsdag till alla finska mammor och att mina döda släktingar vilar i frid.