Mitt 2011
Januari: Det började den 1 januari 2011 med glädje då jag och min älskade J förlovade oss. Månanden fortsatte med plugg och en massa kämpande för att börja må bättre igen. Månanden var omväxlande, ena stunden mådde man bra andra stunder mådde man skit. Men i överlag var månanden inte sådär jätte bra.
Februari: Inget speciellt hände riktigt. Jag kämpade på med skolan men lärde mig inte särskilt mycket. Det var liksom off-läge som hjärnan hade satt på och inget kom in eller ut.
Mars: Den långa VFU:n i termin 4 började och den var tung. Jag kämpade och slet varje dag där, men det kändes helt enkelt inte rätt för 5-öre.Jag började fundera på att hoppa av utbildningen till arbetsterapeut och satsa på något annat istället, men vad visste jag inte. I väntan på svar kämpade jag på med VFU:n och drog ner mitt mående i fördärvet. Under mars gjorde jag många fel som jag inte riktigt orkade rätta till.
April: Måendet fortsatte neråt. Jag mådde sämre än vad jag någonsin tidigare hade mått. Jag var tvungen att avbryta VFU:n och pausa utbildningen, för det höll inte. Jag var tvungen att göra en förändring helt enkelt. Jag försökte göra en förändring men det gick inte vägen.
Maj: Jag fyllde 23 år. Hade fest och det var första gången jag drack på länge. Måendet började att bli bättre men jag hade min "ups and downs" och i stunderna då jag var nere så mådde jag skit. Men i mitten av månaden började allting att vända till det bättre. Jag kände av en föränding och kände hur orken började att komma tillbaka igen....
Juni: Månanden började riktigt illa. Den 2a juni fick min pappa en hjärnblödning och hamnade på NIVA i Solna där han låg i koma. Jag kämpade för hans skull, jag bad för honom och jag hälsade på honom. Jag gjorde allt jag kunde men inget fanns att göra. Den 13e juni 6.00 avled min pappa efter att ha kämpat tappert mot hans sjukdomar som kom över honom. Där i sjuksängen hade pappa drabbats av 2 hjärnblödningar, 1 hjärtattack och där på lunginflammation. Det fanns inget att göra. Jag vart helt förstörd. Dem första dagarna var jag i chock och förstod inte vad som hänt. Jag försökte ringa pappa flera gånger, utan svar. Jag tänkte "snart får jag se pappa igen". Men den dagen kom aldrig. Jag trodde jag skulle gå under, men det blev tvärtom jag fick kraft och drog mig upp från avgrunden jag hade hamnat i. Mitt mående vände och jag började må "bra" igen ( efter omständigheterna). Jag umgicks mycket med mamma och försökte hjälpa henne så gott jag kunde....
Juli: Det enda jag minns är pappas begravning den 15e juli kl 14.00 i St Eskil. Det var en fin begravning, en lika fin som pappa hade önskat sig. Alla nära och kära var samlade. Mest tackar jag för att Johannes och Natte var där, utan dem hade jag inte klarat av att ta farväl av min älskade far.
Augusti: Första månaden efter pappas begravning var känslomässigt tung, men jag mådde psykiskt bra behövde knappt hjälp av psykiatrin mer och umgicks med mamma och bodde hos henne då killen min var hos sin pappa. Åkte till E-tuna och hälsade på syrran, för att inte vara hemma och påminnas för mkt om pappas födelsedag. Brorsan min gifte sig den 20e så GRATTIS. Och den 22a augusti fick pappa sin sista viloplats i minneslunden på Österhaninge kyrkogård. Vila i frid<3
Under denna månad kom jag att få ett jobb också som personlig assistent. Det var svårt i bölrjan men det släppte och blev lättare med tiden.
September: Jag jobbade och slet och stod i valet och kvalet över att börja skolan igen eller inte. Jag tog beslut att börja skolan igen dock var jag tvungen att göra om min VFU från termin 4 och så kom det att bli. Pappa ville att jag skulle bli arbetsterapeut och så blev/blir det.
Jag och Johannes hade 2 årsdag och kärleken kändes och känns fortfarande som att vi var nykära.=)
Oktober.Så började skolan med VFU. Huddinge sjukhus stod på tavlan och där en neurologisk klinik. Det var jobbigt och känslosamt, men jag klarade av månanden och lärde mig mycket. Jag mådde psykiskt jätte bra, men hade fortfarande en enorm sorg inom mig med en massa drömmar om pappa. Jag var i Danmark med kören och sjöng lite, det var faktiskt kul=) Nu började glädjen komma tillbaka igen.
November: Inget speciellt hände. Praktik, jobb och sorg. Jag kämpade på denna månad och klarade av allt.
December: Luciafirande med mig i huvudrollen var kul och bra för självkänslan. Ett ljus i mörker, var det som var poängen. 6 månaders dag från pappas död och den dagen var tvung. Jag fick högsta betyg på VFU:n och det kändes som en seger och en liten lycka i allt.
Jag åkte till Finland för att fira julen med mamma där. Det var kallt och mycket snö. Fick åka snöskoter för första gången någonsin med min kusin. Och slutet av året firar man med sin familj och sina vänner.Pappa är i mina tankar och i mitt hjärta. Nu och för alltid.
Vad tror jag om 2012? Jag tror på framgång i kärlekslivet, skolan och på jobbet. 2012 är det året då jag blir leg. arbetsterapeut.
2012 är även det året då jag inte kommer att ha pappa kroppsligt med mig någon mer. Men jag vet att han sitter där och vakar över mig och finns själsligt med mig.
Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR 2012!!!
Februari: Inget speciellt hände riktigt. Jag kämpade på med skolan men lärde mig inte särskilt mycket. Det var liksom off-läge som hjärnan hade satt på och inget kom in eller ut.
Mars: Den långa VFU:n i termin 4 började och den var tung. Jag kämpade och slet varje dag där, men det kändes helt enkelt inte rätt för 5-öre.Jag började fundera på att hoppa av utbildningen till arbetsterapeut och satsa på något annat istället, men vad visste jag inte. I väntan på svar kämpade jag på med VFU:n och drog ner mitt mående i fördärvet. Under mars gjorde jag många fel som jag inte riktigt orkade rätta till.
April: Måendet fortsatte neråt. Jag mådde sämre än vad jag någonsin tidigare hade mått. Jag var tvungen att avbryta VFU:n och pausa utbildningen, för det höll inte. Jag var tvungen att göra en förändring helt enkelt. Jag försökte göra en förändring men det gick inte vägen.
Maj: Jag fyllde 23 år. Hade fest och det var första gången jag drack på länge. Måendet började att bli bättre men jag hade min "ups and downs" och i stunderna då jag var nere så mådde jag skit. Men i mitten av månaden började allting att vända till det bättre. Jag kände av en föränding och kände hur orken började att komma tillbaka igen....
Juni: Månanden började riktigt illa. Den 2a juni fick min pappa en hjärnblödning och hamnade på NIVA i Solna där han låg i koma. Jag kämpade för hans skull, jag bad för honom och jag hälsade på honom. Jag gjorde allt jag kunde men inget fanns att göra. Den 13e juni 6.00 avled min pappa efter att ha kämpat tappert mot hans sjukdomar som kom över honom. Där i sjuksängen hade pappa drabbats av 2 hjärnblödningar, 1 hjärtattack och där på lunginflammation. Det fanns inget att göra. Jag vart helt förstörd. Dem första dagarna var jag i chock och förstod inte vad som hänt. Jag försökte ringa pappa flera gånger, utan svar. Jag tänkte "snart får jag se pappa igen". Men den dagen kom aldrig. Jag trodde jag skulle gå under, men det blev tvärtom jag fick kraft och drog mig upp från avgrunden jag hade hamnat i. Mitt mående vände och jag började må "bra" igen ( efter omständigheterna). Jag umgicks mycket med mamma och försökte hjälpa henne så gott jag kunde....
Juli: Det enda jag minns är pappas begravning den 15e juli kl 14.00 i St Eskil. Det var en fin begravning, en lika fin som pappa hade önskat sig. Alla nära och kära var samlade. Mest tackar jag för att Johannes och Natte var där, utan dem hade jag inte klarat av att ta farväl av min älskade far.
Augusti: Första månaden efter pappas begravning var känslomässigt tung, men jag mådde psykiskt bra behövde knappt hjälp av psykiatrin mer och umgicks med mamma och bodde hos henne då killen min var hos sin pappa. Åkte till E-tuna och hälsade på syrran, för att inte vara hemma och påminnas för mkt om pappas födelsedag. Brorsan min gifte sig den 20e så GRATTIS. Och den 22a augusti fick pappa sin sista viloplats i minneslunden på Österhaninge kyrkogård. Vila i frid<3
Under denna månad kom jag att få ett jobb också som personlig assistent. Det var svårt i bölrjan men det släppte och blev lättare med tiden.
September: Jag jobbade och slet och stod i valet och kvalet över att börja skolan igen eller inte. Jag tog beslut att börja skolan igen dock var jag tvungen att göra om min VFU från termin 4 och så kom det att bli. Pappa ville att jag skulle bli arbetsterapeut och så blev/blir det.
Jag och Johannes hade 2 årsdag och kärleken kändes och känns fortfarande som att vi var nykära.=)
Oktober.Så började skolan med VFU. Huddinge sjukhus stod på tavlan och där en neurologisk klinik. Det var jobbigt och känslosamt, men jag klarade av månanden och lärde mig mycket. Jag mådde psykiskt jätte bra, men hade fortfarande en enorm sorg inom mig med en massa drömmar om pappa. Jag var i Danmark med kören och sjöng lite, det var faktiskt kul=) Nu började glädjen komma tillbaka igen.
November: Inget speciellt hände. Praktik, jobb och sorg. Jag kämpade på denna månad och klarade av allt.
December: Luciafirande med mig i huvudrollen var kul och bra för självkänslan. Ett ljus i mörker, var det som var poängen. 6 månaders dag från pappas död och den dagen var tvung. Jag fick högsta betyg på VFU:n och det kändes som en seger och en liten lycka i allt.
Jag åkte till Finland för att fira julen med mamma där. Det var kallt och mycket snö. Fick åka snöskoter för första gången någonsin med min kusin. Och slutet av året firar man med sin familj och sina vänner.Pappa är i mina tankar och i mitt hjärta. Nu och för alltid.
Vad tror jag om 2012? Jag tror på framgång i kärlekslivet, skolan och på jobbet. 2012 är det året då jag blir leg. arbetsterapeut.
2012 är även det året då jag inte kommer att ha pappa kroppsligt med mig någon mer. Men jag vet att han sitter där och vakar över mig och finns själsligt med mig.
Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR 2012!!!
Kommentarer
Trackback
