Pappa i mitt hjärta
Den 13e juni 2011 förändrades mitt liv för alltid. Den 13e juni 2011 försvann en del av mitt hjärta. Den 13e juni 2011 dog min käre far i sviterna av en allvarlig och stor hjärnblödning.
Saknaden är enorm och den gör ont. Tårarna rinner nedför kinderna och den salta smaken täcker mina läppar. Jag vet att pappa inte skulle velat att jag grät och var deprimerad och det tänker jag på varje dag, men saknaden gör alldeles för ont och tårarna kan jag inte förhindra. Däremot har jag kunnat förhindra en depression, istället lever jag mitt liv som vanligt dock med ett hål i hjärtat som aldrig kommer att läka.
Jag är en gammal anorektiker och nu snart 1,5 år har jag varit friskskriven från Mando där jag gick i behandling i 5 år och under denna tid var pappa det största och bästa stödet man kunde ha och önska sig. Han ställde alltid upp vad det än gällde. Ville jag ha en spegel då gick han och köpte en och smusslade in den till Mando, det är kärlek<3 Han lät mig gå tidigare från sommarjobbet och han tog väl hand om mig, det är kärlek<3... Allt han gjorde och allt han sade var och är kärlek än idag i mitt liv. Minnet av min käre pappa kommer alltid att leva kvar i mig, han kommer alltid att vara levande för mig.
Nu efter att han gått bort har jag halkat in på gamla banor med att jag dragit ned på maten och det syns på vikten, men jag tänker och vill inte bli sjuk igen..BEEN THERE DONE THAT AND NEVER AGAIN! Pappa ville alltid att jag skulle må bra och vara frisk och förbli frisk var en av hans största önskningar och det tänker jag förverkliga. Jag tänker fortsätta vara frisk och därför har jag kontaktat Mando igen för att få rätsida på saker och ting. Jag ska vara den dotter som pappa ville att jag skulle vara. Jag ska gifta mig och skaffa barn, jag ska plugga,jobba och leva livet...JUST AS HE WOULD HAVE WANTED..
Älskar dig pappa. Du är alltid med mig i mitt hjärta. Jag ska aldrig glömma dig. Vila i frid så ses vi igen en vacker dag<3
Saknaden är enorm och den gör ont. Tårarna rinner nedför kinderna och den salta smaken täcker mina läppar. Jag vet att pappa inte skulle velat att jag grät och var deprimerad och det tänker jag på varje dag, men saknaden gör alldeles för ont och tårarna kan jag inte förhindra. Däremot har jag kunnat förhindra en depression, istället lever jag mitt liv som vanligt dock med ett hål i hjärtat som aldrig kommer att läka.
Jag är en gammal anorektiker och nu snart 1,5 år har jag varit friskskriven från Mando där jag gick i behandling i 5 år och under denna tid var pappa det största och bästa stödet man kunde ha och önska sig. Han ställde alltid upp vad det än gällde. Ville jag ha en spegel då gick han och köpte en och smusslade in den till Mando, det är kärlek<3 Han lät mig gå tidigare från sommarjobbet och han tog väl hand om mig, det är kärlek<3... Allt han gjorde och allt han sade var och är kärlek än idag i mitt liv. Minnet av min käre pappa kommer alltid att leva kvar i mig, han kommer alltid att vara levande för mig.
Nu efter att han gått bort har jag halkat in på gamla banor med att jag dragit ned på maten och det syns på vikten, men jag tänker och vill inte bli sjuk igen..BEEN THERE DONE THAT AND NEVER AGAIN! Pappa ville alltid att jag skulle må bra och vara frisk och förbli frisk var en av hans största önskningar och det tänker jag förverkliga. Jag tänker fortsätta vara frisk och därför har jag kontaktat Mando igen för att få rätsida på saker och ting. Jag ska vara den dotter som pappa ville att jag skulle vara. Jag ska gifta mig och skaffa barn, jag ska plugga,jobba och leva livet...JUST AS HE WOULD HAVE WANTED..
Älskar dig pappa. Du är alltid med mig i mitt hjärta. Jag ska aldrig glömma dig. Vila i frid så ses vi igen en vacker dag<3
Kommentarer
Trackback
