froggster

Att må dåligt är påfrestanade vare sig det är fysiskt eller psykiskt. Men den svåraste smätan en person kan bära är i min mening den psykiska smärtan, för den finns inom dig och den svider och den skriker inom dig.
Den fysiska smärtan tar slut med rätt  behanding, bryter du ett ben så hjälper gips i några veckor. Har du feber så hjälper Alvedon, men har du en psykisk smärta inom dig så finns det inget piller som bara tar bort den.
Jag anser inte att man ska acceptera att må dåligt psykiksk, en människa är värd så mkt mer än att må dåligt. Man kanske inte alltid kan göra något åt sitt mående, men i bästa mån ska man ta tillvara på resurser som alla har inom sig att påverka situationen.
Jag mår själv psykiskt väldigt dåligt och har inte dem bästa tankarna i nuläget, jag tänker inte acceptera dem men jag kommer att inte göra som de säger heller. Jag har lärt mig en läxa på sistonde och jag har byggt mig starkare, jag har en inre mur mot det onda.
Jag har mina resurser mot ångesten och det dåliga. Det gäller bara att hitta dem; skolan, kören, vänner och Johannes. Det är mina resurser, det är dem man ska fråga om hjälp när det krisar och har sig.
Men ibland, bara ibland  behöver man lite extra hjälp och det är inte fel att söka eller be om den hjälpen.