froggster

Jag har underskattat funktionen av träning.
Förr trodde jag att det bara handlande om att träna för att man ska få mer fysisk styrka och bättre kondition, öva upp kroppen liksom, Fast så är inte fallet, visst man tränar kroppen och allt sånt men det har även en psykisk effekt då man bara kan "gå in i en annan värld" och bara vara där och lämna alla problem som finns att lösa för ett tag. Eller så kan man kanske lösa en massa problem genom att träna då hjärnan får lite space och tänka under andra förutsättningar.
  Idag i skolan satt jag och tittade iut genom fönstret, för att mina tankar bara for iväg sådär som de brukar göra nuförtiden och när jag tittade ner mot gatan såg jag en personal från mando ute med en patient i en rullstol. Då slog det mig  att jag har själv vart den patienten för inte allt för länge sen om man ser till livs perspektivet. Det var liksom bara 2 år sen som jag var just den patienten, men se 2 år senare sitter jag i klassrum fri att röra mig hur jag vill och hur mkt jag vill.
Visst att fysisk aktivitet är bra och att det inte är bra att immobilisera personer på något sätt, men visst det finns gränser där man måste tänka mer på ens hälsa en just kroppen. Om hjärtat håller på att ge upp så kanske man inte ska vara ute och springa helt enkelt.
Samma sak gäller med tvångsaktivitet, det är kanske inte i stora mängder men det är något som skapar en psykiska hinder och problem och då är det ju också bra att bryta den fysiska aktivitetet med kanske immobilisering av något slag.
 I ett av våra hand-outs stod det " use it or lose it" så är det använder du inte det kommer du att förlora det.
Så är det ju också med livet använder du dig inte av ditt liv så kommer du att förlora det. Livet kan förloras på många sätt och det är därför man måste underhålla det med diverse saker och stimuli från olika håll.
  Ibland kan jag tycka att livet suger, men jag tackar ändå för att jag lever. För vad vet vad framtiden har att komma med?