Its a problem
"I am not afraid to take a step"
Jag är inte rädd för att göra saker, jag är inte rädd för att utmana mig eller ödet. Jag är rädd att må dåligt, jag är rädd att må psykiskt dåligt.
Jag är inte rädd för att skadas, jag är inte rädd för att säga min åsikt. Jag är rädd för att ha ångest och mina tankar i många fall.
Jag är öppen med allt, men varför dölja något som ibland skiner igenom. Vilken fasad jag än sätter upp framför min familj och i skolan så faller den fasaden ner ibland och allt kommer igenom, alla känslor och tankar så varfrör dölja något som liksom är "jag". Ja, jag har kanske blivit lite "jagsynton" av mig då jag anser att allt detta är en del av mig,men jag är mer än glad ifall det skulle kunna ändras då jag lider nåt enormt av detta mer eller mindre i perioder. Det är aldrig "bra" som det var förr liksom, jag har ångest varje dag och hamnar i tankesvackor då och då. Jag har en personlighetsstörning och det vet jag om NU, det är en störning i min personlighet och det kanske jag har haft hela tiden ...? Men det vet jag inte.
Det första jag märkte var att jag vågade mer, jag tog risker och var impulsiv av mig. Jag tog "negativa" händelser starkare än andra och det var nog där allt började, eller ja allt började väl med anorexin till att börja med för det var efter det som "allt detta" började. Det var efter att jag blev sjuk som jag förändrades, visst det har haft sina fördelar men det har helt klart haft sina nackdelar också( det som jag lever i).
Jag är dock fri från anorexin, vilket är en enorm lättnad. Men vad ska man göra åt något man inte ritkigt kan sätta fingret på...?
Jag är inte rädd för att göra saker, jag är inte rädd för att utmana mig eller ödet. Jag är rädd att må dåligt, jag är rädd att må psykiskt dåligt.
Jag är inte rädd för att skadas, jag är inte rädd för att säga min åsikt. Jag är rädd för att ha ångest och mina tankar i många fall.
Jag är öppen med allt, men varför dölja något som ibland skiner igenom. Vilken fasad jag än sätter upp framför min familj och i skolan så faller den fasaden ner ibland och allt kommer igenom, alla känslor och tankar så varfrör dölja något som liksom är "jag". Ja, jag har kanske blivit lite "jagsynton" av mig då jag anser att allt detta är en del av mig,men jag är mer än glad ifall det skulle kunna ändras då jag lider nåt enormt av detta mer eller mindre i perioder. Det är aldrig "bra" som det var förr liksom, jag har ångest varje dag och hamnar i tankesvackor då och då. Jag har en personlighetsstörning och det vet jag om NU, det är en störning i min personlighet och det kanske jag har haft hela tiden ...? Men det vet jag inte.
Det första jag märkte var att jag vågade mer, jag tog risker och var impulsiv av mig. Jag tog "negativa" händelser starkare än andra och det var nog där allt började, eller ja allt började väl med anorexin till att börja med för det var efter det som "allt detta" började. Det var efter att jag blev sjuk som jag förändrades, visst det har haft sina fördelar men det har helt klart haft sina nackdelar också( det som jag lever i).
Jag är dock fri från anorexin, vilket är en enorm lättnad. Men vad ska man göra åt något man inte ritkigt kan sätta fingret på...?
Kommentarer
Trackback
