froggster

Att ta små men säkra steg framåt är det man ska göra för att komma någon vart i livet. Man kan välja att gå sakta, men man kan också välja att gå lite fortare huvudsaken är att man kommer fram till det man vill och att man utvecklas.
Jag kan ta ett exempel: jag brukar vara ganska nervös av mig när det gäller att göra saker och ta för mig. Jag är inte rädd för att säga min åsikt, men jag är rädd för att visa mig och ta fram armbågarna även om jag vill det. Men igår tog jag ett steg fram som jag velat göra länge men inte vågat. Jag tog an mig 2 duett partier i kören. Jag brukar inte sjunga "solo" utan jag sjunger alltid i kören liksom och tar inte steget fram. Jag gjorde det igår och kände mig stolt över det på ett sätt, jag vågade. Det styrker man det jag brukar säga " Jag vill, jag kan och jag ska om jag vågar". Jag vågade och jag fixade det.
Det känns som att jag sakta men säkert börjar ta tag i små saker som berör mitt liv, vare sig det är att sjunga eller "lösa" små saker som stör mig. Jag börjar med små steg och ser sen vad som sker när jag kommer till dem lite mer " allvarligare" punkterna men man måste ju börja nånstans iaf och nu har jag börjat.
Hur jag lösa det grundläggandet problemet till allt vet jag inte, jag vet ju liksom ens knappt vad det handlar om men på nåt vänster ska jag väl ändå lyckas bena ut det med.
I just need to beat the monster inside of me...