Ge inte upp!
Som mamma sa igår " det finns bara ett måste i livet och det är att dö". Det var så smart sagt av henne för det är sant, för ens liv slutar i döden och det kan man inte fly ifrån. Du kan fly ifrån mycket men inte döden, men du har en väg att vandra innan du kommer till döden. Det är den vägen som ger mening till ens liv och det är den vägen du fyller av händelser och uppgifter. Du gör ditt eget liv och det är du själv som ser till att det finns spår kvar av dig när det är dags för dig att lämna denna jord och denna plats du lever i och på.
Jag har iaf bestämt att den dagen jag dör så dör jag bara kroppsligt men att det alltid kommer att finnas minnen kvar om mig och inte bara inom släkten utan även utanför min "krets". Jag ska göra mitt namn känt, inte för hela världen och säkert inte i hela Sverige heller, men jag ska göra mitt namn känt bland dem som intresserar sig för det jag brinner för och för det jag kan och är/ kommer att vara expert inom.
Jag tänker bli känd som en förebild för de med ätstörningar, jag ska inte bara bli en behandlare nej jag ska bli mer än det. Vill man så kan man. Jag tänker bli en förebild många som mår dåligt och tror att livet är slut och hoppet dött ut.
Jag tänker " kunde jag så kan andra också"...Jag menar jag har inte bara haft anorexi i flera år, nej jag har haft stora familjeproblem med det ena och det andra, jag har haft stora och svåra självskadebeteenden och en massa annat skit i mitt liv som kan styrka andra i sina kamper i livet.
Hoppet är inte ute, det finns alltid en liten låga att leta efter. Allt löser sig förr eller senare, men man ska inte ge upp...
