Att andas...

Att förändringar kan ske så snabbt bara genom att man bestämmer sig.
 Det jag tänker på är att för 2 månader sen, var jag väldigt " sjuk" i mina tankar och mitt beteende men för en månad sen eller mer( när min halva åkte till USA), så bestämde jag mig till max att bli av med sjukdomen helt och hållet. Jag lade ner alla beteenden som fanns där och jag började att tänka igenom alla situationer inte bara en utan två gånger innan jag gjorde nåt. För att verkligen säkerställa mig om att det inte var "anorexin" som gjorde valet utan att det var "jag". Och nu 5 veckor senare när jag gjorde det valet så kan jag med handen på hjärtat säga att jag kan andas igen. Jag kan andas helt normalt igen, utan ett konstant tryck över bröstet. Jag kan ta fria andetag utan sjukdomens skugga liggandes över mig.
Just nu sitter jag vid datan och lyssnar på musik och sjukdomen som jag fortfarande har inom mig i vissa lägen säger inte ett enda ord till mig. Jag har den under kontroll känner jag. Jag kan ta mig igenom alla situationer utan att "den" får ett frispel och jag bara önskar att jag vore död.
Men visst kan jag fortfarade än idag ha stunder då den skriker lite smått på mig, eller ja ganska mkt...fast det är inte samma slags skrik, nu är det mer att "ekot" vill bara påminna mig om att det finns där fortfarande. Och att jag ibland får dessa påminnelser är bara bra för då vet jag att jag inte är helt frisk än, utan att jag har en liten liten bit kvar till full remission.
Jag har vart så rädd för att komma "hit" så länge, men jag vet inte vad jag har vart så rädd för egentligen. Jag menar det är så mkt skönare nu än vad det var då. Det är så mkt skönare att kunna andas utan sjukdomen, att bara kunna sitta och ta det lugnt.
Jag har tvekat på ordspråket " vill man så kan man", jag var liksom velat det här så länge men aldrig riktigt kunnat pressa mig igenom tröskeln. Men det stämmer " vill man så kan man", det stämmer till det avseendet att om man har den riktiga viljan inte bara rent teoretiskt utan även praktiskt så går det" Du ska bara inte vilja det utan du ska även agera utifrån viljan.
Det går att leva livet igen, även om man vart med om en sjukdom som spelat spratt för en konstant i alla tänkbara situationer.

Jag ska ha mina ögon öppna fortf, jag ska ha mina ögon i nacken ett bra tag till, allt för att kunna värja mig mot sjukdomens slag innan det är för sent....Jag ville egentligen bara säga " att det går", det går verkligen. Jag tror på livet igen, jag tror på att allt går bara man vill helhjärtat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0