froggster

Det är den 5e april idag och påsken är över och för varje dag som går och för varje dag dom "the Day" kommer närmare så blir jag bara starkare och stakare i min kamp mot sjukdomen. Jag kan med handen på hjärtat säga att sjukdomen är eliminerad till den grad som den ska vara när man blir friskskriven. Jag menar man blir ju inte frisk över en natt, så jag är inte friskare dagen innan och jag är inte friskare dagen efter heller. Utan det som händer just den dagen då man blir friskskriven är att prövningen av alla kunskaper och erfarenheter börjar. Man blir bara symptom fri liksom och det innebär att man har inte några fysiska eller psykiska besvär som hindrar en från att leva ett normalt och värdigt liv. Visst att man kan ha sina sämre dagar då man bara känner sig som en fet, äcklig klump men alla människor känner så ibland och det är normalt. Det som skiljer en frisk från en sjuk, eller hur man nu ska tolka det, är att den friska personen skiter i den tanken och fortsättet som vanligt. Medan den sjuka personen gör allt för att gå ner i vikt, den sjuka personen klarar inte av tankarna och får enorma ångestattacker i närhet av mat just såna dagar. Det är den stora skillnaden på mig nu och för 4 månader sen, kände jag mig stor och fet en dag ja då var det ju skit jobbigt att äta också men se 4 månader senare så är det bra. Jag går inte med sjukdomen mer, jag gör liksom tvärtom. Känner jag mig fet, ja so what, vad skulle ha kunnat hända på 1 natt och ännu mer skrattretande på 1h liksom? Inget!...
Andra saker som skiljer friska från sjuka är synen på maten och de sk "förbjudna livsmedlen", man kan inte tänka " ja bara för att jag fika denna vecka så kan jag inte äta pizza". Det är ju också normalt att göra det att bara liksom " svulla" en hel dag med alla godsaker. Jag menar jag tror att alla kan säga att några bitar godis smakar bättre än 2 skorpor med mjukost, eller hur? Är mat sugen på godis ja då tar man godis liksom och vill man sen senare äta kebab så gör man det. Det gjorde jag igår, jag fika hos mams och paps igår på dagen och åt kebab till middag. Och jag känner mig ju liksom inte fet idag eller gjorde det igår heller för den delen så ja jag antar att jag har kommit över en tröskel där.

Nåt mer jag kan berätta om är att allt går bara man vill, det gäller faktiskt att bestämma sig. Det är en kort men rättvis sanning.=)