Jag mår skit, men jag vet att det blir bättre.
"Lives a bitch sometimes but it gets better"
Japp livet är rent utav sagt ett helvete ibland, ett rent jävla skit helvete. Hjärnan och alla känslor spelar spratt och inte bara en dag, utan flera dagar i streck. Hjärnan leker nåt jävla spel med mig nu som går ut på att ta emot så mkt skit som möjligt, testa gränser och må dåligt....Well guess what? I dont like it. Jag tycker om det här för fem öre. Ska jag aldrig, aldrig i hela mitt liv få må bra? Jag menar när det ena släpper så kommer det andra och maler på och tragglar sitt skit i mig...Men jag antar att det är för att jag har en hel barndom, en hel tonårsperiod och ja hela min ungdom att ta igen med tankar och känslor som kommer upp nu. Jag antar att jag bara inte har tillåtet mig till att tänka och reflektera alls under ja all den tid då jag har haft kapaciteten till att reflektera kring allt som sker och har hänt.
Jag har tidigare haft sjukdomen att fly till men jag har liksom valt bort sjukdomen som en utväg nu, jag tänker ta dem rätta vägarna och lösa allla problem som jag har. Jag väljer inte sjukdomen eller andra självdestruktiva vägar för att fly problemen, jag tänker gå in i smärtan och jag tänker gå in i alla känslorna. Det får kosta vad det kostar, men jag vet att jag klarar av det. Jag klarar av alla "hjärnspöken" för har jag klarat av anorexin och dess eviga traggel om det ena och den andra ja då klarar jag allt, som sagt.
Men det är riktigt tufft nu, för jag vet inte den riktiga orsaken till att jag tänker och känner så här just nu. Jag menar vad är det som kan vara pusselbiten som inte riktigt stämmer nu? Är det för att halvan min är i USA? är det för att jag är trött att vara "ensam" och inte sedd från vissa håll? Jag vet inte, men jag måste ta reda på det för att lösa det. För helt klart är det något som gör mig läskigt likgiltig, något är det som gör mig till en skugga av mitt forna jag. Jag vet vem jag vill vara och jag vet vad jag vill göra, jag vet att jag har en bra framtid liksom....
Vad gör att jag mår skit just nu? En längtan av att straffa mig? Men för vad? Varför ska jag straffa mig för något jag inte kan ro för? Vad är det som händer?...VARFÖR???...
Japp livet är rent utav sagt ett helvete ibland, ett rent jävla skit helvete. Hjärnan och alla känslor spelar spratt och inte bara en dag, utan flera dagar i streck. Hjärnan leker nåt jävla spel med mig nu som går ut på att ta emot så mkt skit som möjligt, testa gränser och må dåligt....Well guess what? I dont like it. Jag tycker om det här för fem öre. Ska jag aldrig, aldrig i hela mitt liv få må bra? Jag menar när det ena släpper så kommer det andra och maler på och tragglar sitt skit i mig...Men jag antar att det är för att jag har en hel barndom, en hel tonårsperiod och ja hela min ungdom att ta igen med tankar och känslor som kommer upp nu. Jag antar att jag bara inte har tillåtet mig till att tänka och reflektera alls under ja all den tid då jag har haft kapaciteten till att reflektera kring allt som sker och har hänt.
Jag har tidigare haft sjukdomen att fly till men jag har liksom valt bort sjukdomen som en utväg nu, jag tänker ta dem rätta vägarna och lösa allla problem som jag har. Jag väljer inte sjukdomen eller andra självdestruktiva vägar för att fly problemen, jag tänker gå in i smärtan och jag tänker gå in i alla känslorna. Det får kosta vad det kostar, men jag vet att jag klarar av det. Jag klarar av alla "hjärnspöken" för har jag klarat av anorexin och dess eviga traggel om det ena och den andra ja då klarar jag allt, som sagt.
Men det är riktigt tufft nu, för jag vet inte den riktiga orsaken till att jag tänker och känner så här just nu. Jag menar vad är det som kan vara pusselbiten som inte riktigt stämmer nu? Är det för att halvan min är i USA? är det för att jag är trött att vara "ensam" och inte sedd från vissa håll? Jag vet inte, men jag måste ta reda på det för att lösa det. För helt klart är det något som gör mig läskigt likgiltig, något är det som gör mig till en skugga av mitt forna jag. Jag vet vem jag vill vara och jag vet vad jag vill göra, jag vet att jag har en bra framtid liksom....
Vad gör att jag mår skit just nu? En längtan av att straffa mig? Men för vad? Varför ska jag straffa mig för något jag inte kan ro för? Vad är det som händer?...VARFÖR???...
Kommentarer
Trackback
