Självkänsla
Att bygga upp en självkänsla är nog en av dem svåraste grejerna man kan göra, jag har nog försökt göra det hela livet på ett eller annat sätt men aldrig lyckats fullt ut för det har liksom alltid sjunkit ner till botten igen efter att ha haft det ett tag. I takt med att anorexin tog över mitt liv så försvann min lilla självkänsla som jag hade innan, men sen vart jag friskskriven och en liten del kom tillbaka men ja du det försvann ju också lika fort som jag vart friskskriven dvs. på 10 min. Och jag föll och föll och allt bara baserades på vad och hur jag gjorde saker,perfektionism, över ambitiös, värderingar från andra och att hela tiden söka efter bekräftelse i allt jag gjorde och för ALLA jag gjorde nåt. Jag gjorde inget för min del, jag pluggade inte för att jag ville utan för att göra min föräldrar stolta, jag hjälpte inte andra för att jag själv ville utan för att jag var tvingad till det för att göra alla stolta, jag gjorde exakt allt för andra men inget för mig. Jag var inte värd att må bra, jag var inte värd ett skit. Men nu idagsläget så känner jag att det kanske börjar bli annorlunda, min självkänsla kanske ändå är påväg tillbaka nu? Jag är inte lika perfektionistisk av mig nån mer, allt behöver inte vara perfekt utan bra duger för mig i vissa lägen. Jag pluggar inte dygnet runt, för jag vet att jag inte behöver få ett VG ett G räcker gott och väl för mig. Jag har börjat värdesätta mig själv mer och gör saker för min egen skull, och det funkar man mår så mkt bättre av det och man slipper den där klumpen i halsen som säger " fan jag borde inte ha gjort så för jag ville inte". Nu gör jag det jag vill och när jag vill, vill jag dricka ja då dricker jag, jag känner mig inte tvingad till att göra det.
Självförtroende har jag alltid haft, jag menar jag har alltid vetat om att jag klarar av saker om jag så vill men jag har haft svårt att lägga ribban på rätt nivå för att komma över. Men jag tycks ha lärt mig nu, jag menar man kan inte sikta mot stjärnorna utan sikta mot trädtopparna istället så blir det bättre så. Jag har insett att jag inte är perfekt och kommer aldrig att bli det och det är så mkt skönare med den vetskapen. Jag har tagit ner min ribba och klarar av det jag vill nu utan att känna mig misslyckad och värdelös efteråt....
Mkt av det jag lärt mig om självkänsla har jag faktiskt Mia Törnblom att tacka för, hon har fått mig att kunna bygga upp den från grunden igen. Jag var liksom helt körd i botten men jag är påväg upp igen, jag är inte mål än för visst har jag stunder då jag bara känner "urk" för mig själv och att jag är skit. Men jag har helt klart flera stunder då jag känner att jag är någon och inte en person som är värdelös. Jag ser mer och mer av mina positiva sidor för helt klart har jag såna. Alla har bra och dåliga sidor, så är det bara. Ingen är perfekt och det ska man vara glad för också=)....Vad tråkigt livet skulle bli isf och dessutom så skulle jag inte ha jobb i framtiden om alla var perfekt och så...hehe!..
Nej dags för valborgsfirande då.
"sup och svälj trevlig helg"....( som H1 brukar säga)..."hej jag saknar henne"...hmmmm
