Lev som du lär
"Lev som du lär"
Varför i hela livet är det så mkt lättare att hjälpa andra än sig själv? Jag förstår inte den logiken,varför värdesätter man andra före sig själv. Eller det gör iaf jag, jag kan lösa allas problem, jag kan komma med råd till allt och alla om exakt allt. Men jag kan inte komma med råd till mig själv och jag kan än mindre lösa mina problem på egen hand, även om jag nu vet vad och hur jag borde göra så förmår jag mig bara inte till att göra det. Varför värdesätter man inte sitt eget liv mer än vad man gör helt enkelt?
Det är inte logiskt för fem öre att man gör allt för alla andra, men inget för en själv. Jag menar om man kan hjälpa andra med liknande problem så borde man ju kunna hjälpa sig själv också, men varför finns det en spärr där? Varför är det så svårt?
Som jag skriver i början så borde man leva som man lär, om jag säger till folk att sluta röka för det är inte bra så kan jag ju inte ta fram en cigarett och röka den. Samma sak gäller maten, jag kan ju inte säga till folk att äta för det är viktigt om jag inte själv äter..Förstår ni? Det är logiskt dvs. att man gör som man säger till andra att göra.
Säger jag till folk att äta, ja då ska jag ju äta själv också. Säger jag till folk att utmana sig och utsätta sig för ångest, ja då borde jag ju själv göra det också. Annars är man väl en hycklare, eller?
En hycklare vill man väl ändå inte vara, jag menar det är ju ingen bra för då blir man ju inte trodd på...hmm
Det kanske handlar man är rädd att testa själv fullt ut, man kanske vill använda andra som försökskaniner för att se om det verkligen håller? Men även om man nu vet att det skulle funka så gör man ju ändå inte så, vad är man rädd för då? Rädd för att det inte ska funka på en själv? Man kanske tänker, ja men det funka på dem men det funkar inte på mig. Men varför skulle det inte göra det? Man är aldrig ensam om ett problem, för det finns flera personer med liknande problem ute i världen och i samhälet. Du är inte ensam, men visst dina problem och svårigheter är dina egna och det är bara du som kan lösa dem. Det jag vill komma fram till är att, om det är 100 personer med liknanden problem och med samma situation på ett sätt som fått allt klart så borde ju den lösningen även funka på dig. Det finns inget problem som inte går att lösa, för problem finns till för att lösas, eller hur?
Jag kan babbla på hur mkt som helst om det här, för jag har själv grymt svårt att hjälpa mig. Jag kan hjälpa vem som helst i samma situation som jag men jag kan inte hjälpa mig själv. Det kanske är en självbevarelse drift, för man kan inte skada sig själv medvetet på det sättet. Jag menar, man kan inte utsätta sig själv för den smärtan som det kanske ändå innebär att lösa jobbiga problem och därför förlitar man sig på andra, för då har man ju någon annan att skylla på ifall man får "ont"( eller nåt sånt). Men man borde ju som sagt leva som man lär, utsätter jag andra för smärta när jag tror att en väg är en lösning ja då borde jag ju själv gå samma väg, eller hur? För annars är det ju hyckleri som sagt....hmmm...
Ex, jag kan säga att Mandos behandling funkar om man själv vill och vågar gå emot sjukdomen till max för jag har gjort det själv. Jag kan även säga att man kan bli av med sjukdomen för jag har själv blivit av med den.
Så igen " lev som du lär"...Det kanske inte löser allt, men det löser mkt iaf=)
Varför i hela livet är det så mkt lättare att hjälpa andra än sig själv? Jag förstår inte den logiken,varför värdesätter man andra före sig själv. Eller det gör iaf jag, jag kan lösa allas problem, jag kan komma med råd till allt och alla om exakt allt. Men jag kan inte komma med råd till mig själv och jag kan än mindre lösa mina problem på egen hand, även om jag nu vet vad och hur jag borde göra så förmår jag mig bara inte till att göra det. Varför värdesätter man inte sitt eget liv mer än vad man gör helt enkelt?
Det är inte logiskt för fem öre att man gör allt för alla andra, men inget för en själv. Jag menar om man kan hjälpa andra med liknande problem så borde man ju kunna hjälpa sig själv också, men varför finns det en spärr där? Varför är det så svårt?
Som jag skriver i början så borde man leva som man lär, om jag säger till folk att sluta röka för det är inte bra så kan jag ju inte ta fram en cigarett och röka den. Samma sak gäller maten, jag kan ju inte säga till folk att äta för det är viktigt om jag inte själv äter..Förstår ni? Det är logiskt dvs. att man gör som man säger till andra att göra.
Säger jag till folk att äta, ja då ska jag ju äta själv också. Säger jag till folk att utmana sig och utsätta sig för ångest, ja då borde jag ju själv göra det också. Annars är man väl en hycklare, eller?
En hycklare vill man väl ändå inte vara, jag menar det är ju ingen bra för då blir man ju inte trodd på...hmm
Det kanske handlar man är rädd att testa själv fullt ut, man kanske vill använda andra som försökskaniner för att se om det verkligen håller? Men även om man nu vet att det skulle funka så gör man ju ändå inte så, vad är man rädd för då? Rädd för att det inte ska funka på en själv? Man kanske tänker, ja men det funka på dem men det funkar inte på mig. Men varför skulle det inte göra det? Man är aldrig ensam om ett problem, för det finns flera personer med liknande problem ute i världen och i samhälet. Du är inte ensam, men visst dina problem och svårigheter är dina egna och det är bara du som kan lösa dem. Det jag vill komma fram till är att, om det är 100 personer med liknanden problem och med samma situation på ett sätt som fått allt klart så borde ju den lösningen även funka på dig. Det finns inget problem som inte går att lösa, för problem finns till för att lösas, eller hur?
Jag kan babbla på hur mkt som helst om det här, för jag har själv grymt svårt att hjälpa mig. Jag kan hjälpa vem som helst i samma situation som jag men jag kan inte hjälpa mig själv. Det kanske är en självbevarelse drift, för man kan inte skada sig själv medvetet på det sättet. Jag menar, man kan inte utsätta sig själv för den smärtan som det kanske ändå innebär att lösa jobbiga problem och därför förlitar man sig på andra, för då har man ju någon annan att skylla på ifall man får "ont"( eller nåt sånt). Men man borde ju som sagt leva som man lär, utsätter jag andra för smärta när jag tror att en väg är en lösning ja då borde jag ju själv gå samma väg, eller hur? För annars är det ju hyckleri som sagt....hmmm...
Ex, jag kan säga att Mandos behandling funkar om man själv vill och vågar gå emot sjukdomen till max för jag har gjort det själv. Jag kan även säga att man kan bli av med sjukdomen för jag har själv blivit av med den.
Så igen " lev som du lär"...Det kanske inte löser allt, men det löser mkt iaf=)
Kommentarer
Trackback
