Meningsfull aktivitet!
"ingenting är som det ska, likadant från dag till dag. Alla följer samma mönster, se på stan ifrån mitt fönster"..
Så kan det ju vara ibland. Allt är sig likt hela tiden, alla dagar ser likadana ut. Det finns inget som skiljer måndag-söndag, söndag-måndag...Samma traggel dag in och dag ut, visst kan det tyckas lite tråkigt, visst kan det tyckas lite långsamt men struktur på livet är bra.
För mig är struktur guldvärt just nu, jag har lagt i en växel till i min kamp. Jag kör schema, jag kör tider och jag utmanar mig till den del som mina krafter räcker.
Det är det man ska göra, man ska göra rätt, man ska kämpa och man ska gråta. Men för varje tår man fäller av ångest, ju närmare kommer man målet.
Det känns som att jag är en åskådare av mitt eget liv, av mitt egna liv som rullar på här utanför. Jag vill inte vara den där åskådaren någon mer, jag vill vara den där deltagaren som gör nåt av livet.
Jag är 21 år och har missat ALLA de viktigaste åren av mitt liv känns det som. Häromveckan så träffade jag en gammal klasskompis från gymnasiet och vi satt och snacka om vad alla gjorde och hade gjort sen studenteten 06 och det var lite jobbigt att lyssna på det. Jag menar nån var i Oslo och nån hade barn, några hade egen klubb och andra var nästan klara med sina utbildningar. Men jag då?!..Mitt liv ser i princip ut som den gjorde då, jag går i behandling, jag har inte gjort nåt märkvärdigt med mitt liv, jag har inga barn och ingen färdig utbildning på nära håll.. Men kort därefter insåg jag samtidigt 2 saker, det ena var att jag tänker inte vara en åskådare av mitt liv mer. Jag vill och jag ska bli den som styr mitt egna liv och mina egna val och dessa val ska vara baserade på en frisk sida och inte en sjuk, har missat alldeles för mkt redan mer kan jag inte missa.
Det andra jag insåg också var att...Jag har faktiskt hunnit med en hel del sen studenten. Jag menar för att ha gått i behandling allt sedan dess och vart inlagd sammanlagt 1 år av den tiden så har jag som sagt hunnit med mkt, jag har ju hunnit plugga i eskiltuna, pluggat på universitet, jobbat och rest, festat och haft mig..Och där har jag också hunnit med att gå som sagt i behandling i 3 år med heltidsjobb som uppgift dvs jag har kämpat med maten som bara den...Och så har jag hunnit flytta hemifrån och börja plugga till arbetsterapeut...Så jag antar att jag ändå har stått i en del sen juni 06=)...Och så är jag ju bara 21 år=P...
Men det främsta som jag hunnit med under dessa 3 år är att jag vuxit som person, jag har blivit starkare och mer tålbar...Jag är inte lika skör nån mer och jag tar för mig..Så under dessa 3 år har jag hunnit med att komma en bra bit på min kamp mot ätstörning, jag har hunnit med att kombinera en massa saker med en behandling som kallas duga. Och genom det har jag blivir en helt annan person. Så nej den ena dagen är inte den andre lik även om det känns så, för varje dag så gör du nåt nytt, nåt bra som gagnar dig på ett eller annat sätt. Du kanske inte ser det, men det finns där....
Prägla ditt liv med meningsfulla aktiviteter varje dag så ska du se att livet får en annan form ett annat innebörd, jag aktiverar mig med såna aktiviteter varje dag genom att vara en del av mandos behandling, vara en del av skolan och vara en del av min vänner-krets så utvecklas jag och formas jag hela tiden till det förhoppnigvis bättre.
Så kan det ju vara ibland. Allt är sig likt hela tiden, alla dagar ser likadana ut. Det finns inget som skiljer måndag-söndag, söndag-måndag...Samma traggel dag in och dag ut, visst kan det tyckas lite tråkigt, visst kan det tyckas lite långsamt men struktur på livet är bra.
För mig är struktur guldvärt just nu, jag har lagt i en växel till i min kamp. Jag kör schema, jag kör tider och jag utmanar mig till den del som mina krafter räcker.
Det är det man ska göra, man ska göra rätt, man ska kämpa och man ska gråta. Men för varje tår man fäller av ångest, ju närmare kommer man målet.
Det känns som att jag är en åskådare av mitt eget liv, av mitt egna liv som rullar på här utanför. Jag vill inte vara den där åskådaren någon mer, jag vill vara den där deltagaren som gör nåt av livet.
Jag är 21 år och har missat ALLA de viktigaste åren av mitt liv känns det som. Häromveckan så träffade jag en gammal klasskompis från gymnasiet och vi satt och snacka om vad alla gjorde och hade gjort sen studenteten 06 och det var lite jobbigt att lyssna på det. Jag menar nån var i Oslo och nån hade barn, några hade egen klubb och andra var nästan klara med sina utbildningar. Men jag då?!..Mitt liv ser i princip ut som den gjorde då, jag går i behandling, jag har inte gjort nåt märkvärdigt med mitt liv, jag har inga barn och ingen färdig utbildning på nära håll.. Men kort därefter insåg jag samtidigt 2 saker, det ena var att jag tänker inte vara en åskådare av mitt liv mer. Jag vill och jag ska bli den som styr mitt egna liv och mina egna val och dessa val ska vara baserade på en frisk sida och inte en sjuk, har missat alldeles för mkt redan mer kan jag inte missa.
Det andra jag insåg också var att...Jag har faktiskt hunnit med en hel del sen studenten. Jag menar för att ha gått i behandling allt sedan dess och vart inlagd sammanlagt 1 år av den tiden så har jag som sagt hunnit med mkt, jag har ju hunnit plugga i eskiltuna, pluggat på universitet, jobbat och rest, festat och haft mig..Och där har jag också hunnit med att gå som sagt i behandling i 3 år med heltidsjobb som uppgift dvs jag har kämpat med maten som bara den...Och så har jag hunnit flytta hemifrån och börja plugga till arbetsterapeut...Så jag antar att jag ändå har stått i en del sen juni 06=)...Och så är jag ju bara 21 år=P...
Men det främsta som jag hunnit med under dessa 3 år är att jag vuxit som person, jag har blivit starkare och mer tålbar...Jag är inte lika skör nån mer och jag tar för mig..Så under dessa 3 år har jag hunnit med att komma en bra bit på min kamp mot ätstörning, jag har hunnit med att kombinera en massa saker med en behandling som kallas duga. Och genom det har jag blivir en helt annan person. Så nej den ena dagen är inte den andre lik även om det känns så, för varje dag så gör du nåt nytt, nåt bra som gagnar dig på ett eller annat sätt. Du kanske inte ser det, men det finns där....
Prägla ditt liv med meningsfulla aktiviteter varje dag så ska du se att livet får en annan form ett annat innebörd, jag aktiverar mig med såna aktiviteter varje dag genom att vara en del av mandos behandling, vara en del av skolan och vara en del av min vänner-krets så utvecklas jag och formas jag hela tiden till det förhoppnigvis bättre.
Kommentarer
Trackback
