froggster

23e september 2008 kl 14.00 började min kamp tillbaka till livet igen. Vad hade jag kvar då?!..Inget!...Jag orkade inte ha kontakt med vänner, jag orkade inte gå i skolan (jag var där men inte närvarande),jag hade ingen relation till mina föräldrar eller till mina syskon. Jag hade inget liv alls helt enkelt, jag var helt död inombords och näst intill fysiskt också för den delen. Jag trodde aldrig att jag mådde så dåligt som jag gjorde då, men tydligen så var det väldigt illa med mig med tanke på att det var sängläge som ordinerades till mig i 48h och därefter bara rullstol överallt...Det var illa, men jag kunde inte erkänna det för mig själv bara just då. Jag kände mig ju så misslyckad redan som det var och sedan erkänna sig besegrad igen, fanns inte i min tankevärld. Men man måste inse fakta och se till verkligheten som den är....Jag var nära på att dö då. 1 dag till och jag kanske hade vart död, för så som jag höll på då var ett farligt spel jag spelade med livet....Men jag ångrar inte det, för jag har en massa erfarenheter av det gågna året som få personer har och jag har funnit nya sidor av mig också och nya egenskaper som jag inte trodde att jag hade.

Så nu den 23e september 2009, hur ser det ut idag?!...Jag har en egen lägenhet med eget rum och allt, tillskillnad från en säng förra året. Jag har massa vänner som jag värderar högt, vilket jag inte gjorde förra året. Jag har kontakt med min familj igen och vi kan umgås utan att bråka och det kunde jag absolut inte göra förra året. Jag studerar heltid och har aktiviteter som jag ser framemot och det hade jag långt ifrån förra året, då jag låg som en grönsak i en säng och mådde skit och orkade knappt andas för mina lungor pallade helt enkelt inte med ansträngning. Jag har lärt känna många underbara personer och jag har kommit många gamla vänner närmare också. Jag har som sagt nya egenskaper och sidor i mig som inte fanns där innan. Jag är påväg att bli den jag alltid önskat vara, den sociala, snälla och glada person som jag alltid borde ha vart...
Det finns inga begränsningar, inget kan hindra mig förutom jag själv. Misstag gör alla, för ingen är perfekt. Det gäller bara att inte upprepa dem och misstaget jag gjorde då tänker jag inte göra igen. Jag tänker ta friskskrivningen som den kommer, inga förhastade drag här inte...en sak i taget, En dag i taget!