Den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge
Att bara göra saker hela tiden utan att få nåt av det känns jobbigt, det känns meningslöst. Jag menar jag har ett så kallat belöningsschema som är jätte bra att ha och reflektera kring. Det är bra att se vad man gör och vad man inte gör, vad man klarar av och vad man inte klarar av som man kanske måste kämpa lite extra med.
Men att klara av kolumner till 100% och inte få nåt för det, känns tungt. Visst att man gör allt detta för sig egen skull, man gör ju allt för sin egen skull. Jag menar jag går ju inte i behandling för nån annans skull, utan för min egen skull. Det är ingen annan som ska göra behandlingen förutom jag, det är min plan och det är min väg. Jag måste göra detta. Men positiv feedback vill man ändå ha och inte bara i ord, visst att det är bra att jag gör som jag ska, visst så tycker personal och omgivningen att det är bra att jag äter som jag ska. Fast det räcker inte alltid med att höra sånt. Visst känner man sig stark när andra säger att nåt man gör är bra, men jag vill ju ha någon belöning som jag kan ha nytta av eller som ger mig glädje av nåt slag.
Jag vill ju helst inte bekosta belöningen själv, för det blir ju inte som en belöning då. Det går ju jämt ut isåfall, jag har gjort nåt som sägs vara bra men jag måste betala den själv, det är något som säger emot sig själv lite..Men det är bara min åsikt!
Nej, jag klankar inte ner på behandlingen. Jag har bara en dålig dag idag, men gud så mycket bättre jag mår idag jämfört med 1 år sen. För 1 år sen när jag fick ett litet bakslag av nåt slag, eller när jag fick lite känningar av ångest så föll min värld ihop och jag slutade att äta. Men idag, visst det gör ont och ångesten kommer...Men jag slutar inte att äta, jag vet ju bättre än så. Vad är det som blir bättre om jag slutar att äta liksom!?....INGET!..
Som min behandlare sa, om jag inte siktar framåt nu så kan jag glömma skola, vänner och ett liv....Så jag tackar nej till sjukdomen om och om igen varje dag.
Det gör ont, men det ska göra ont. Det ger mig ångest och det är ju det man ska få...Ångest och tårar är en del av denna " lek"...Men det är bara genom dem rutorna som man kommer komma i mål....
Sikta framåt, det blir bättre! Den största belöningen man får är värt mer än materiella saker, är mer värt än ord...Den belöningen som väntar är friskheten!....Så den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge!...
Men att klara av kolumner till 100% och inte få nåt för det, känns tungt. Visst att man gör allt detta för sig egen skull, man gör ju allt för sin egen skull. Jag menar jag går ju inte i behandling för nån annans skull, utan för min egen skull. Det är ingen annan som ska göra behandlingen förutom jag, det är min plan och det är min väg. Jag måste göra detta. Men positiv feedback vill man ändå ha och inte bara i ord, visst att det är bra att jag gör som jag ska, visst så tycker personal och omgivningen att det är bra att jag äter som jag ska. Fast det räcker inte alltid med att höra sånt. Visst känner man sig stark när andra säger att nåt man gör är bra, men jag vill ju ha någon belöning som jag kan ha nytta av eller som ger mig glädje av nåt slag.
Jag vill ju helst inte bekosta belöningen själv, för det blir ju inte som en belöning då. Det går ju jämt ut isåfall, jag har gjort nåt som sägs vara bra men jag måste betala den själv, det är något som säger emot sig själv lite..Men det är bara min åsikt!
Nej, jag klankar inte ner på behandlingen. Jag har bara en dålig dag idag, men gud så mycket bättre jag mår idag jämfört med 1 år sen. För 1 år sen när jag fick ett litet bakslag av nåt slag, eller när jag fick lite känningar av ångest så föll min värld ihop och jag slutade att äta. Men idag, visst det gör ont och ångesten kommer...Men jag slutar inte att äta, jag vet ju bättre än så. Vad är det som blir bättre om jag slutar att äta liksom!?....INGET!..
Som min behandlare sa, om jag inte siktar framåt nu så kan jag glömma skola, vänner och ett liv....Så jag tackar nej till sjukdomen om och om igen varje dag.
Det gör ont, men det ska göra ont. Det ger mig ångest och det är ju det man ska få...Ångest och tårar är en del av denna " lek"...Men det är bara genom dem rutorna som man kommer komma i mål....
Sikta framåt, det blir bättre! Den största belöningen man får är värt mer än materiella saker, är mer värt än ord...Den belöningen som väntar är friskheten!....Så den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge!...
Kommentarer
Postat av: helena
Hur går det för dig då? verkar som det går framåt? :)
Trackback