Att förändras
Alla har vi bakslag i våra liv. Alla har vi bakslag i det vi gör. Man ska inte behöva känna sig värdelös för det, jag menar man lär sig nåt nytt efter varje bakslag man haft.
Det sägs ju 2 steg framåt, 1 steg bakåt. Men även om det nu är så, så kommer man komma i mål tillslut. Jag menar 2 steg framåt är ju en framgång, men sen att man backar 1 steg är ju ingen grej för det ligger ju fortf på plus sidan...
Vissa saker blir lättare i livet ibland medan andra blir svårare, men det spelar ju ingen roll det heller. Det som räknas är att man har ett mål att sträva efter, ett mål att kämpa sig till.
Hur man tar sig dit spelar ingen roll, bara man kommer dit så är det bra....Så länge man använder sig av bra medel så leder det till framgång. Man kan inte kompromissa med ett sjukt beteende, för då blir du ju aldrig frisk eller fri från det du nu dras med.
Det tar 90 dagar att bryta ett beteende,det betyder att det tar 90 dagar att lära sig nått nytt till grunden. 90 dagar låter ju mycket men det är ju inte det egentligen. Jag menar att ha ett felaktktigt beteende som påverkar ens vardag på ett väldigt dåligt sätt är ju inte alls bra. Man mår ju dåligt bara av det.
Jag känner iaf så här att, jag vet att jag har mkt som är fel i mitt beteende och tankekraft. Men om jag nu arbetar med allt detta till grund och botten i 90 dagar för att sedan ha en klar bild om allt så spelar ju lite eller ganska mkt smärta ingen roll.Hellre har man ju ont ett kort tag än en längre period lite diffust hela tiden..?
Jag har haft en down period med maten igen, men det är ju så det är. Det går fram och tillbaka hela tiden. Ena stunden går det bra, andra stunden går det lite sämre. Men det som räknas är att man kommer in på den rätta banan tillslut och håller sig där till mål.
Jag har bestämt för en sista gång, fast nu menar jag det verkligen. Jag ser varje måltid som en utmaning, ett arbete som MÅSTE utföras. Jag ser inte måltiderna som en sak någon mer. Jag ser måltiderna som min medicin, jag iakttar och känner efter under varje tugga. Jag tuggar och reflekterar. Jag har inget annat val om jag nu någång verkligen ska bli frisk..JAG VILL JAG KAN JAG SKA!...
Att ändra inställning är det som behövs....Fit for fight for my right to live!
Det sägs ju 2 steg framåt, 1 steg bakåt. Men även om det nu är så, så kommer man komma i mål tillslut. Jag menar 2 steg framåt är ju en framgång, men sen att man backar 1 steg är ju ingen grej för det ligger ju fortf på plus sidan...
Vissa saker blir lättare i livet ibland medan andra blir svårare, men det spelar ju ingen roll det heller. Det som räknas är att man har ett mål att sträva efter, ett mål att kämpa sig till.
Hur man tar sig dit spelar ingen roll, bara man kommer dit så är det bra....Så länge man använder sig av bra medel så leder det till framgång. Man kan inte kompromissa med ett sjukt beteende, för då blir du ju aldrig frisk eller fri från det du nu dras med.
Det tar 90 dagar att bryta ett beteende,det betyder att det tar 90 dagar att lära sig nått nytt till grunden. 90 dagar låter ju mycket men det är ju inte det egentligen. Jag menar att ha ett felaktktigt beteende som påverkar ens vardag på ett väldigt dåligt sätt är ju inte alls bra. Man mår ju dåligt bara av det.
Jag känner iaf så här att, jag vet att jag har mkt som är fel i mitt beteende och tankekraft. Men om jag nu arbetar med allt detta till grund och botten i 90 dagar för att sedan ha en klar bild om allt så spelar ju lite eller ganska mkt smärta ingen roll.Hellre har man ju ont ett kort tag än en längre period lite diffust hela tiden..?
Jag har haft en down period med maten igen, men det är ju så det är. Det går fram och tillbaka hela tiden. Ena stunden går det bra, andra stunden går det lite sämre. Men det som räknas är att man kommer in på den rätta banan tillslut och håller sig där till mål.
Jag har bestämt för en sista gång, fast nu menar jag det verkligen. Jag ser varje måltid som en utmaning, ett arbete som MÅSTE utföras. Jag ser inte måltiderna som en sak någon mer. Jag ser måltiderna som min medicin, jag iakttar och känner efter under varje tugga. Jag tuggar och reflekterar. Jag har inget annat val om jag nu någång verkligen ska bli frisk..JAG VILL JAG KAN JAG SKA!...
Att ändra inställning är det som behövs....Fit for fight for my right to live!
Kommentarer
Trackback
