Möjligheter
"Se möjligheter istället för hinder"
Detta var ett par kloka ord jag fick höra igår av min kära behandlare. Jag är nämligen den personen som gärna ser till att problem som finns men inte till alla lösningar. Det är en stor last jag har att jag gärna söker upp problemen, men visst måste man ju se dessa med men sen att inte hitta lösningarna är ju inte så bra.
Jag menar problem finns ju för en anledning och det är för att man ska lösa dem och om man bara nu ser till alla hinder så kommer ju ekvationen inte gå runt, men allt är skapat för att det ska gå runt på ett eller annat sätt.
Alla problem vare sig det är på indvidnivå, gruppnivå eller samhällsnivå har lösningar. Det gäller bara att tänka efter.
Att tänka är ju visserligen inte alltid kul, men att ta sig över hinder på bra sätt betyder väldigt mycket. Jag menar man blir ju starkare av det, för man får en inre kraft som betyder mycket.
Jag tror att allt ex hälsan handlar om psyket, klarar du av saker så blir du glad och blir du glad/stolt så får du ett inte välmående som kan ge dig mkt energi och lycka. Har du självförtroende så kommer du komma långt, det är som ett spel. Klarar du av en bana så kommer du till nästa, med mer kraft och mer erfarenhet än tidigare...Det är ju samma sak med problemen och möjligheterna. Tar du dig över problem så får du hållbara lösningar för det kommande..
Så allt går bara man vill...
Det är du som besitter möjligheterna och det är du som ska ta dig över hindrerna. Det är din kraft och ditt mod, men bestämmer man sig så går det...
Detta var ett par kloka ord jag fick höra igår av min kära behandlare. Jag är nämligen den personen som gärna ser till att problem som finns men inte till alla lösningar. Det är en stor last jag har att jag gärna söker upp problemen, men visst måste man ju se dessa med men sen att inte hitta lösningarna är ju inte så bra.
Jag menar problem finns ju för en anledning och det är för att man ska lösa dem och om man bara nu ser till alla hinder så kommer ju ekvationen inte gå runt, men allt är skapat för att det ska gå runt på ett eller annat sätt.
Alla problem vare sig det är på indvidnivå, gruppnivå eller samhällsnivå har lösningar. Det gäller bara att tänka efter.
Att tänka är ju visserligen inte alltid kul, men att ta sig över hinder på bra sätt betyder väldigt mycket. Jag menar man blir ju starkare av det, för man får en inre kraft som betyder mycket.
Jag tror att allt ex hälsan handlar om psyket, klarar du av saker så blir du glad och blir du glad/stolt så får du ett inte välmående som kan ge dig mkt energi och lycka. Har du självförtroende så kommer du komma långt, det är som ett spel. Klarar du av en bana så kommer du till nästa, med mer kraft och mer erfarenhet än tidigare...Det är ju samma sak med problemen och möjligheterna. Tar du dig över problem så får du hållbara lösningar för det kommande..
Så allt går bara man vill...
Det är du som besitter möjligheterna och det är du som ska ta dig över hindrerna. Det är din kraft och ditt mod, men bestämmer man sig så går det...
Att förändras
Alla har vi bakslag i våra liv. Alla har vi bakslag i det vi gör. Man ska inte behöva känna sig värdelös för det, jag menar man lär sig nåt nytt efter varje bakslag man haft.
Det sägs ju 2 steg framåt, 1 steg bakåt. Men även om det nu är så, så kommer man komma i mål tillslut. Jag menar 2 steg framåt är ju en framgång, men sen att man backar 1 steg är ju ingen grej för det ligger ju fortf på plus sidan...
Vissa saker blir lättare i livet ibland medan andra blir svårare, men det spelar ju ingen roll det heller. Det som räknas är att man har ett mål att sträva efter, ett mål att kämpa sig till.
Hur man tar sig dit spelar ingen roll, bara man kommer dit så är det bra....Så länge man använder sig av bra medel så leder det till framgång. Man kan inte kompromissa med ett sjukt beteende, för då blir du ju aldrig frisk eller fri från det du nu dras med.
Det tar 90 dagar att bryta ett beteende,det betyder att det tar 90 dagar att lära sig nått nytt till grunden. 90 dagar låter ju mycket men det är ju inte det egentligen. Jag menar att ha ett felaktktigt beteende som påverkar ens vardag på ett väldigt dåligt sätt är ju inte alls bra. Man mår ju dåligt bara av det.
Jag känner iaf så här att, jag vet att jag har mkt som är fel i mitt beteende och tankekraft. Men om jag nu arbetar med allt detta till grund och botten i 90 dagar för att sedan ha en klar bild om allt så spelar ju lite eller ganska mkt smärta ingen roll.Hellre har man ju ont ett kort tag än en längre period lite diffust hela tiden..?
Jag har haft en down period med maten igen, men det är ju så det är. Det går fram och tillbaka hela tiden. Ena stunden går det bra, andra stunden går det lite sämre. Men det som räknas är att man kommer in på den rätta banan tillslut och håller sig där till mål.
Jag har bestämt för en sista gång, fast nu menar jag det verkligen. Jag ser varje måltid som en utmaning, ett arbete som MÅSTE utföras. Jag ser inte måltiderna som en sak någon mer. Jag ser måltiderna som min medicin, jag iakttar och känner efter under varje tugga. Jag tuggar och reflekterar. Jag har inget annat val om jag nu någång verkligen ska bli frisk..JAG VILL JAG KAN JAG SKA!...
Att ändra inställning är det som behövs....Fit for fight for my right to live!
Det sägs ju 2 steg framåt, 1 steg bakåt. Men även om det nu är så, så kommer man komma i mål tillslut. Jag menar 2 steg framåt är ju en framgång, men sen att man backar 1 steg är ju ingen grej för det ligger ju fortf på plus sidan...
Vissa saker blir lättare i livet ibland medan andra blir svårare, men det spelar ju ingen roll det heller. Det som räknas är att man har ett mål att sträva efter, ett mål att kämpa sig till.
Hur man tar sig dit spelar ingen roll, bara man kommer dit så är det bra....Så länge man använder sig av bra medel så leder det till framgång. Man kan inte kompromissa med ett sjukt beteende, för då blir du ju aldrig frisk eller fri från det du nu dras med.
Det tar 90 dagar att bryta ett beteende,det betyder att det tar 90 dagar att lära sig nått nytt till grunden. 90 dagar låter ju mycket men det är ju inte det egentligen. Jag menar att ha ett felaktktigt beteende som påverkar ens vardag på ett väldigt dåligt sätt är ju inte alls bra. Man mår ju dåligt bara av det.
Jag känner iaf så här att, jag vet att jag har mkt som är fel i mitt beteende och tankekraft. Men om jag nu arbetar med allt detta till grund och botten i 90 dagar för att sedan ha en klar bild om allt så spelar ju lite eller ganska mkt smärta ingen roll.Hellre har man ju ont ett kort tag än en längre period lite diffust hela tiden..?
Jag har haft en down period med maten igen, men det är ju så det är. Det går fram och tillbaka hela tiden. Ena stunden går det bra, andra stunden går det lite sämre. Men det som räknas är att man kommer in på den rätta banan tillslut och håller sig där till mål.
Jag har bestämt för en sista gång, fast nu menar jag det verkligen. Jag ser varje måltid som en utmaning, ett arbete som MÅSTE utföras. Jag ser inte måltiderna som en sak någon mer. Jag ser måltiderna som min medicin, jag iakttar och känner efter under varje tugga. Jag tuggar och reflekterar. Jag har inget annat val om jag nu någång verkligen ska bli frisk..JAG VILL JAG KAN JAG SKA!...
Att ändra inställning är det som behövs....Fit for fight for my right to live!
