Drömmar kan slå in...
Jag började i behandling 2006, snarare mars 2006 så började min behandling mot min ätstörning på mandometerkliniken i Danderyd. Första veckan var hemsk, det var ren plåga men sen andra veckan där så kom en person dit så kom att förändra mitt liv och min syn på livet markant. När vi började umgås så kändes kampen lite lättare, ångesten kändes lite lättare att stå ut med. Vi blev bra vänner väldigt fort och vi utvecklades tillsammans, vi blev bättre tillsammans i perioder, vi utmanade oss ihop och vi hade även våra bakslag ihop. Men om man nu lägger ut alla erfarenheter och alla minnen tillsammans så kan det ju liksom inte bli mer än bra att vi träffa varandra, att jag fann en halva i henne och det är jag tacksam för, för ingen annan är som henne. Och inga andra är som vi är tillsammans, vi kan vara allt och inget liksom...Vi kan vara 5-åringar och vi kan vara vuxna och ansvarsfulla av oss om det nu krävs.
Det jag egentligen vill säga är att, jag tror att alla behöver ha nån man kan vara med, nån man kan umgås med, nån som vet vad man går igenom och har gått igenom..Nån som verkligen förstår svårigheter i saker och som kan glädjas åt framsteg som man gör som ingen annan förstår sig på. Kampen blir lättare om man har nån att kämpa med, nej man ska inte göra den andres jobb utan båda ska köra sitt eget race men man ska stötta varandra till framgång.
Jag och min vän och halva fann som sagt varandra och visste vart vi hade varandra redan jätte tidigt i behandlingen, vi visste varandras knep och tricks och förhindrade varandra att göra dem för vi ju att det inte gagnade den andre från att bli frisk. Vi insåg ju inte i början att det är ens eget mående som ska gå i första hand, men efter ett tag förstod vi ju det med och satsade på den egna behandlingen mer men fortf hjälpte vi varandra lite då och då...=)...Vi hjälpte varandra med att vila och stöttade varandra med svårigheter som vi hade. När personalen gav upp om än, så kom den andre in och slutförde det som personalen inte lyckats med...Vi bekämpade mkt av sjukdomen tillsammans...
Utan henne skulle jag inte vara den jag är idag, utan henne skulle jag inte göra de saker som jag gör idag som gör så att min sjukdom som är så otrolig seg håller på att elimineras engång för alla.
Jag kommer ihåg en sak väldigt väl, fast då var det nog bara på skämt men allt eftersom tiden gick och våran vänskap och relation till varandra blev starkare och starkare så började vi prata om att flytta ihop sen när både mådde bättre. Och nu är det så att den drömmen håller på att gå i uppfyllelse så se där drömmar kan gå i uppfyllelse bara man vill nåt tillräckligt mkt. " jag vill, jag kan, jag ska ...Vi vill, vi kan, vi ska"....
Det jag egentligen vill säga är att, jag tror att alla behöver ha nån man kan vara med, nån man kan umgås med, nån som vet vad man går igenom och har gått igenom..Nån som verkligen förstår svårigheter i saker och som kan glädjas åt framsteg som man gör som ingen annan förstår sig på. Kampen blir lättare om man har nån att kämpa med, nej man ska inte göra den andres jobb utan båda ska köra sitt eget race men man ska stötta varandra till framgång.
Jag och min vän och halva fann som sagt varandra och visste vart vi hade varandra redan jätte tidigt i behandlingen, vi visste varandras knep och tricks och förhindrade varandra att göra dem för vi ju att det inte gagnade den andre från att bli frisk. Vi insåg ju inte i början att det är ens eget mående som ska gå i första hand, men efter ett tag förstod vi ju det med och satsade på den egna behandlingen mer men fortf hjälpte vi varandra lite då och då...=)...Vi hjälpte varandra med att vila och stöttade varandra med svårigheter som vi hade. När personalen gav upp om än, så kom den andre in och slutförde det som personalen inte lyckats med...Vi bekämpade mkt av sjukdomen tillsammans...
Utan henne skulle jag inte vara den jag är idag, utan henne skulle jag inte göra de saker som jag gör idag som gör så att min sjukdom som är så otrolig seg håller på att elimineras engång för alla.
Jag kommer ihåg en sak väldigt väl, fast då var det nog bara på skämt men allt eftersom tiden gick och våran vänskap och relation till varandra blev starkare och starkare så började vi prata om att flytta ihop sen när både mådde bättre. Och nu är det så att den drömmen håller på att gå i uppfyllelse så se där drömmar kan gå i uppfyllelse bara man vill nåt tillräckligt mkt. " jag vill, jag kan, jag ska ...Vi vill, vi kan, vi ska"....
Kommentarer
Trackback
