Mat som mat...
Förbjudna livsmedel, vad är det liksom?! Det är mat, men vad är det mer?!...Det är ju bara mat, men varför är det förbjudet. Varför är vissa saker förbjudna men inte andra?!...Jag tror inte att kroppen känner av om man stoppar i sig en frukt eller några chokladbitar. Jag tror inte att kroppen känner av om man äter torsk eller lax, men varför har man förbjudna livsmedel då?!...Varför ska det vara så svårt att äta vissa råvaror?!..Varför ska man ligga/sitta ner och gråta över maten som man ätit eller ska äta?!..DET ÄR JU BARA MAT!..
Visst, om det nu skulle vara så lätt att det bara var att tänka " det är bara mat", då skulle ju allt vara frid och fröjd men sanningen är den att det är ju inte så lätt liksom. Det är ju inte bara mat, för det är nåt mer i dessa råvaror som är mer än bara mat och som skapar enorma problem för mig och många andra...
Ibland tvekar jag på att man nånsin kommer att bli av med dessa förbjudna livsmedel, ibland tvekar jag på att det nånsin kommer att kännas ok att äta mat helt normalt igen. Men sen ibland så kan jag känna hopp om att det kanske ändå kommer att lösa sig, att allt kommer att ordna sig tillslut...Men hur ska man göra?!..Hur ska man bli av med dessa hemska förbjudna livsmedel, hur ska man bli av med denna fobin för mat?!..Det är antagligen bara att äta, äta och äta...för övningen ger färdighet.
Det räcker nog inte att man äter produkten 1 gång, kanske inte ens 10 gånger, ibland kanske det krävs 110 gånger för att det ska kännas ok att äta vissa saker. Men det som räknas är att det släpper, att det känns ok att äta.
Jag kommer ihåg när jag var livrädd för att äta risifrutti. Första gången jag skulle äta det efter att jag blivit "sjuk" så var det ett rent helvete. Jag grät innan, jag grät under och jag grät efter men ju flera jag åt desto lättare kändes det och nu idag så är risifrutti en "normal" produkt för mig...Så se det går att bli av med förbjudna livsmedel, det tar tid ibland men huvudsaken är att det går...
Så pannkakor med sylt här kommer jag och jag vet att det kommer inte att kännas ok första gången, men fråga igen om kanske 10 gånger till då ska vi se hur det känns...=)...
"övning ger färdighet"
Visst, om det nu skulle vara så lätt att det bara var att tänka " det är bara mat", då skulle ju allt vara frid och fröjd men sanningen är den att det är ju inte så lätt liksom. Det är ju inte bara mat, för det är nåt mer i dessa råvaror som är mer än bara mat och som skapar enorma problem för mig och många andra...
Ibland tvekar jag på att man nånsin kommer att bli av med dessa förbjudna livsmedel, ibland tvekar jag på att det nånsin kommer att kännas ok att äta mat helt normalt igen. Men sen ibland så kan jag känna hopp om att det kanske ändå kommer att lösa sig, att allt kommer att ordna sig tillslut...Men hur ska man göra?!..Hur ska man bli av med dessa hemska förbjudna livsmedel, hur ska man bli av med denna fobin för mat?!..Det är antagligen bara att äta, äta och äta...för övningen ger färdighet.
Det räcker nog inte att man äter produkten 1 gång, kanske inte ens 10 gånger, ibland kanske det krävs 110 gånger för att det ska kännas ok att äta vissa saker. Men det som räknas är att det släpper, att det känns ok att äta.
Jag kommer ihåg när jag var livrädd för att äta risifrutti. Första gången jag skulle äta det efter att jag blivit "sjuk" så var det ett rent helvete. Jag grät innan, jag grät under och jag grät efter men ju flera jag åt desto lättare kändes det och nu idag så är risifrutti en "normal" produkt för mig...Så se det går att bli av med förbjudna livsmedel, det tar tid ibland men huvudsaken är att det går...
Så pannkakor med sylt här kommer jag och jag vet att det kommer inte att kännas ok första gången, men fråga igen om kanske 10 gånger till då ska vi se hur det känns...=)...
"övning ger färdighet"
Kommentarer
Postat av: Cilla
Som du säger.. övning ger färdighet. Och tro mig, du kommer att kunna äta normalt igen! Kan jag så kan du. Du vet hur jag var och hur jag mådde när jag var som sämst. Kan jag så kan du som sagt! :) <3
Postat av: Jane
Japp, jag vet din väg och är glad att du tog dig enda in i mål. Kan du så kan jag( kan ju inte vara sämre än halvan liksom)...hehe!..
Trackback
