För 10 år sen...
För 10 år sen slutade jag 5an, för 10 år sen var det 1999 och jag var 11 år. Då fick jag frågan "vad ska du göra om 10 år?!"..Jag kommer ihåg vad jag ville bli när jag gick i 5an och det var delfinskötare och även om jag var 11 år så visste jag att för att bli nåt så krävs det att man har en utbildning..Så då skulle jag ju ha gått klart skolan och ha jobb, kille och ett hus eller lägenhet för den delen..
Men hur blev det efter dem där 10 år den?!...Jo, jag är inte delfinskötare och har inga planer på att bli det(visst att simma med delfiner skulle inte vara fel men inte som jobb). Och jag är inte färdig utbildad har inte hoppat på nån riktig utbildning på det sättet liksom och jag har ingen lägenhet och absolut inget hus.
MEN, nu ska man ju inte tänka på det man inte har utan på det man har. Så jag har en kille som jag älskar jätte mycket, jag har en massa underbara vänner och jag har en plats på arbetsterapeutprogrammet (som de senaste åren har känts som det rätta för mig). Visst har jag inte gjort en massa av de saker som mina vänner gjort eller som en 21 åring ska ha gjort, men däremot så har jag ju också en massa erfarenheter som få personer har och som få personer kanske kommer att få. Så planen då jämfört med nu väger lika med plusminusnoll...
Livet nu är inte så jag tänkte mig då. Jag tänkte aldrig som 11 åring att jag skulle ha en ätstörning 10 år senare( visste ju inte ens var det var då), men shit happens och tider förändras...Jag blev sjuk och är sjuk och då får man göra det bästa av situationen och kanske ändå försöka göra det bästa av tiden som väntar mig. För det som hänt har hänt, det kan jag inte göra nåt åt..Men det som man kan påverka det ska man påverka...
Jag har kämpat med och mot sjukdomen sedan 2005 och det är en kamp som kallas duga, men förhoppningvis kommer jag komma ut starkare efter kampen. Starkare än vad jag nånsin vart och starkare än vad jag nånsin kommer att bli...Alla har sina för-och nackdelar...
Jag ångrar inte mina val och beslut, men visst skulle det ha vart roligt att kunnat uppfylla de drömmar man hade som 11-åringar...Men nu får man blicka fram mot de drömmar som jag har som 21-åring...Så då ställer jag mig frågan igen.." vad ska du göra om 10 år"...Jo, som 31-åring så ska jag ha en man, barn, hus/lägenhet, karriär och helt underbara vänner=)...
Men hur blev det efter dem där 10 år den?!...Jo, jag är inte delfinskötare och har inga planer på att bli det(visst att simma med delfiner skulle inte vara fel men inte som jobb). Och jag är inte färdig utbildad har inte hoppat på nån riktig utbildning på det sättet liksom och jag har ingen lägenhet och absolut inget hus.
MEN, nu ska man ju inte tänka på det man inte har utan på det man har. Så jag har en kille som jag älskar jätte mycket, jag har en massa underbara vänner och jag har en plats på arbetsterapeutprogrammet (som de senaste åren har känts som det rätta för mig). Visst har jag inte gjort en massa av de saker som mina vänner gjort eller som en 21 åring ska ha gjort, men däremot så har jag ju också en massa erfarenheter som få personer har och som få personer kanske kommer att få. Så planen då jämfört med nu väger lika med plusminusnoll...
Livet nu är inte så jag tänkte mig då. Jag tänkte aldrig som 11 åring att jag skulle ha en ätstörning 10 år senare( visste ju inte ens var det var då), men shit happens och tider förändras...Jag blev sjuk och är sjuk och då får man göra det bästa av situationen och kanske ändå försöka göra det bästa av tiden som väntar mig. För det som hänt har hänt, det kan jag inte göra nåt åt..Men det som man kan påverka det ska man påverka...
Jag har kämpat med och mot sjukdomen sedan 2005 och det är en kamp som kallas duga, men förhoppningvis kommer jag komma ut starkare efter kampen. Starkare än vad jag nånsin vart och starkare än vad jag nånsin kommer att bli...Alla har sina för-och nackdelar...
Jag ångrar inte mina val och beslut, men visst skulle det ha vart roligt att kunnat uppfylla de drömmar man hade som 11-åringar...Men nu får man blicka fram mot de drömmar som jag har som 21-åring...Så då ställer jag mig frågan igen.." vad ska du göra om 10 år"...Jo, som 31-åring så ska jag ha en man, barn, hus/lägenhet, karriär och helt underbara vänner=)...
Kommentarer
Trackback
