froggster

Det är svårt att bli frisk. Det är en ständig kamp mot sjukdomen, demonen inom en själv. Det gör ont och man har bakslag om vartannat, men det är genom bakslagen som man går framåt. Visst låter det ologiskt men så är det iaf.
För varje gång man backar så inser man nya saker och då tar man tag i dessa saker. Man inser hur klurig sjukdomen är och hur mycket "den" är beredd att göra för att få styra ens liv. För varje bakslag man har så tar man i lite extra för att ta sig över dessa kullar och för varje kulle man tar sig över ju starkare blir man. Det är en kamp enda in i slutet, man ska inte ropa hej innan man nåt mållinjen. Inte ens innan man paserat mållinjen med god marginal ska man ropa hej...
Det enda man inte får göra är att ge upp helt och hållet när man får dessa bakslag, för det tillhör ju själva tillfrisknings processen. Man stöter ju på problem i livet också som man måste ta sig igenom och så även i kampen mot sjukdomen. Det är bara framåt som gäller, man tar sig igenom allt hur svårt det än kan tyckas vara så tar man sig igenom det bara man bestämmer sig för det så går det..Det gäller att vilja och våga.
Visst kan man börja känna sig som helt hopplös när det inte går , när det inte riktigt vill släppa, när det fortf efter flera försök känns lika tungt. Men det gäller att försöka igen och igen för tillslut så kommer man över tröskeln och allt börjar att rulla på som det ska...Man tar sig över alla trösklar ibland kanske man behöver lite mer stöd, men man tar sig över ändå på egen hand. Det är ju liksom "du" som gör allt, det är dina krafter du använder, det är du som eliminerar monstret inom dig. Det är du som äter, det är du som sitter, det är du som vilar och det är du som utmanar dig själv om och om igen varje dag varje sekund. Och för varje sekund du går emot sjukdomen, för varje sekund du gör tvärtemot vad "den" vill ju närmare du kommer målet dvs friskheten.
Slutar man äta så tar ju sjukdomen all din kraft från dig, men däremot så om man äter maten som skapar dig en massa ångest så blir ju sjukdomen också svagare. Det är genom ångest som sjukdomen blir svagare. Men visst är det ju inte kul att ta dem striderna om och om igen. Men det är bara genom krig och bråk som man kan få fred. För utan krig kan inte fred uppkomma. Det är bara att ge sig in i striden och tåla den det sägs" ju den som ger sig in i leken, får leken tåla"...Det går om man vill!...
Man är envis som sjuk, det gäller bara att vända envisheten åt det andra hållet. Istället för att gagna det sjuka så ska man använda envisheten man har emot "den" och inte med den...Man dör inte av mat, men man dör utan den.