Skit i vikten....

" Det är inte värt att lägga ner hela sin tillvaro på att bli smal(are), när man inte ens känner sig smal"...

 Det stämmer faktiskt, vad är det man strävar efter?!..Strävar man efter att se ut som ett skelett, strävar man efter att se benknotor. Vad är det man strävar efter med att gå ner i vikt?...Jag kan inte tänka mig att nån strävar efter att frivilligt vilja bli sjuk, eller det vet jag iofs inte. Men iaf det nu är nån som vill bli sjuk så kan jag säga tänk om innan du gör nåt dumt, för detta är ett rent helvete...Ett helvete som kommer att hålla i sig länge, länge , länge...Såren som rivits upp inom dig kommer ta tid att läka...Och när de väl läker så kommer det att göra så ont, alla minnerna kommer att finnas kvar...
Och varför vill man gå ner i vikt?!.För att känna sig smal?!...Ok, så här är det. DU KOMMER ALDRIG ATT KÄNNA DIG SMAL...Vare sig du väger 25 kg eller 45 kg så kommer du INTE ATT känna dig smal eftersom sjukdomen inte sitter i vikten...Du kommer aldrig att se dig själv som andra ser dig. Du kommer alltid att se dig 10 gånger större än vad andra ser dig. Du kommer inte att känna dig smal innan du är normalviktig.
Men jag vet att det inte är lätt även om man kanske nu vet detta. "been there done that and still trying to get out of it"...
Vad är det som gör så att man håller sig kvar i sjukdomen?!...Tryggheten?!...Isåfall kan jag säga dig att nej det är en falsk trygghet. Det är ingen bra trygghet , skapa dig trygghet nån annanstans!....Smalhet?!..Ok, visst...men känner du dig smal?!..nee kunde ju nästan inte tro att du gör det....Varför inte bara försöka att leva livet istället för att sträva efter nåt omöjligt...?!....
Jag trodde att jag skulle vara och bli lyclklig av att gå ner i vikt men tji fick jag där,. jag blev ju varken smal eller lycklig....Visst jag gick ju ner i vikt och hade typ ett BMI på 13,4 men kände jag mig smal?!..Nee tvärtom kände mig som den största varelsen som nånsin funnits och kommer att finnas..Och var jag lycklig?!.nee det var jag inte heller för jag kunde ju inte göra nåt pga av brist på ork och lust...
Så jag säger " ät och var glad"...Visst det ska komma från mig just nu, men jag försöker verkligen att leva upp till det mer eller mindre tankemässigt iaf...Svårt är det JAG VET...men intalar man sig nåt tillräclligt länge så blir det så....Vi ska inte ge upp kampen mot sjukdomen va?!....WE ARE NOT LOSERS!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0