froggster

Jag har min tuffaste vecka av alla jag nånsin haft i hela mitt liv och då har jag ändå hunnit ha 1150 veckor. Men som sagt veckan har vart jätte tuff med inte minst sagt mycket ångest och plågande tankar. Jag har verkligen vart påväg att gå under inte bara en gång utan flera gånger. Jag har vart nära på att slänga in handduken men jag har kämpat på och verkligen ansträngt mig till det yttersta för att inte ge upp. I AM NOT A QUITTER!..Jag ger aldrig upp!
Denna veckan har vart ett stort prov för mig i maten, för som sagt har jag haft mycket ångest och vart väldigt deprimerad men inte en enda dag har jag slutat äta eller ens tänkt tanken att inte äta. Jag har ätit som normalt och lite till. Jag är stark och har kontroll över maten nu, det är inte längre maten som kontrollerar mig och det är så skönt. Ingen kamp, inget sinnestillstånd är för svårt för mig att klara av.
Jag är en segrare och en segrare ska jag förbli. Jag ska åka till Afrika imorn(fredag) och risken är stor att jag kommer att bli magsjuk eller att jag kommer att tappa i vikt, men jag tänker ändå inte riskera min hälsa igen. Jag har bestämt mig för att inte bli sjuk igen och det tänker jag hålla. Ångesten må bli hög, men jag strular inte till maten en enda gång till. Jag kan sjukdomen innan och utan till, jag vet dess knep och jag vet dess frestelser som leder en in i helvetet. Jag har koll på sjukdomen och jag vet exakt vad jag ska göra för att inte bli sjuk igen. Jag har stora erfarenheter, erfarenheter som kommer göra mig till en segrare i livet och en segrare i alla kamper.
Svåra stunder har jag, men inga stunder omöjliga att inte klara av.

Vill man så kan man vad det än gäller.