froggster

Idag fick jag frågan, vad är du mest rädd för..?
  Jag tänkte ett tag och sa väldigt fort att jag är nog mest rädd för ormar och spindlar. Men nu när jag tänkt lite mer på just det jag är mest rädd för så är det nog ändå inte ormar och spindlar, visst så är det en enorm fobi jag har men just rädd vet jag inte om jag är. Jag tycker bara dem är väldigt obehagliga...
Utan det jag ändå är mest rädd för, det jag gör nåt åt för att verkligen undvika är just sjukdomen. Jag är sådär livrädd för sjukdomen och allt vad den kan tänkas göra med mig. Ibland gör jag så här helt onormala saker för att undvika just sjukdomen och dess grepp. När man gör onormala saker för att undvika nåt då betyder det att man är livrädd, anser jag. De senaste dagarna har jag mått SÅ illa, jag menar verkligen jätte illa, samtidigt som jag vart så himla trött att det inte är sant. Jag har vart nära på att spy flera gånger, men nej jag äter upp allt ändå med tårar i ögonen och illamående uppe i halsen på mig.Jag vågar inte lämna en enda tugga mat, jag vågar inte lämna en enda smula mat för att jag är rädd att sjukdomen ska komma och ta över igen.
Ibland vill jag bara försvinna från allt och alla, för att jag orkar inte. Jag vill kunna ha en anledning till att inte behöva äta just nu, men jag vågar inte skylla ifrån mig hos nån eftersom alla tror att det är sjukdomen. Jag vågar inte säga till nån som inte vet om att jag är sjuk, att jag är sjuk för då tänker dem direkt " ja men det är hennes ätstörning som talar", vilket inte är fallet. Jag vet och är ärlig om sjukdomen, jag vet när det vill ha sin åsikt hörd och då säger jag ju det också..Är det nåt jag har lärt mig på senaste tiden så är det att just vara ärlig när det gäller sjukdomen.
Jag vill att nån ska tro på mig när jag säger att det inte är sjukdomen, men nej kommer jag nånsin komma till den punkten då jag blir trodd för mitt ord?....
Jag vill våga hoppa över en macka, jag vill våga hoppa över en måltid av illamående..Jag vill kunna gå och lägga mig 20.00 på kvällen om jag nu är trött, jag vill kunna sova till 12.00 för att jag är trött. Men nej jag vågar inte. Jag vågar inte vara "normal" för att jag är rädd att sjukdomen ska ta över mig igen....

Vågar jag släppa lite nu? För jag orkar inte må så här illa nån mer. Jag orkar inte vara så här trött nån mer. Jag vill bara testa och se om det blir bättre om jag äter lite mindre( nej inte svält kost) och sover ut på morgonen...Eller om det fortf är samma...Jag orkar bara inte just nu NEJ DET ÄR INTE SJUKDOMEN!
...Jag är rädd för sjukdomen så val som jag gör är absolut inte val som skulle gagna den för 5öre liksom....