Kärlek

Hur vet man att man är kär?
Jag trodde att jag visste det för 2,5 år sen, men jag hade så fel för det är inte förrän nu den senaste veckan jag vet vad kärlek är och vad kärlek handlar om. Det handlar om att inte kunna leva utan den andre, att ha ett hjärta som gråter av saknad när man är ifrån varandra en längre tid. Kärlek handlar om att inte kunna tänka på nåt annat än just den man delar sitt liv med. Kärlek handlar om att vilja dela resten av sitt liv med den man lever och är med. Kärlek handlar om att kunna rakt ifrån hjärtat säga "jag saknar dig".
Jag är totalt förälskad i min käre pojkvän. Jag vet att jag är kär, för mitt hjärta gråter av saknad och hjärtats tårar åker nedför mina kinder av saknad. Jag är kär och kommer alltid att vara det i denna man och kille.=)
" Det är alltid du och jag", det är så jag känner.
Inget hinder i hela världen kan dela oss och många hinder har vi stött på men kärleken blir bara starkare och starkare för varje stund och dag som går. För varje hinder och problem vi tar oss igenom desto starkare blir VI och våran KÄRLEK....

Its finally you and I <3

Jul 2010, värt att minnas!

Julen 2004 får vara en minnesvärd jul för det var den julen som jag senaste firade som frisk,för det var den
7e januari 2005 som anorexin satte sina klor i mig och 5 smärtfulla år fick jag framför mig. Det var ju år 2006 som jag började i behandling och det var nu den 11e maj 2010 som jag vart friskskriven från Mando i Huddinge. Vilken kamp det har varit, men dagens känsla som jag har har helt klart varit värt alla tårar och alla stunder av enorm ångest. Nu julen 2010 är första julen på 5 år som jag är frisk och har inga besvär med maten, det kan jag säga med handen på hjärtat.
Visst att sjukdomen kan göra sig påmind ibland, men jag låter den inte ta över mitt liv igen. Sjukdomen har haft sin del redan och mer får den inte hur mkt den än bråkar och har sig i mig.
Jag är frisk och tänker så även bli.

Inte alltid så lätt..

Livet är inte alltid en dans på rosor, men det kan man faktiskt säga att det är en dans på rosor. Ibland trampar man på dem där taggana man hemskt gärna vill slippa för dem gör fysiskt och psykiskt ont.
Jag har på senaste tiden trampat på flera utav dem där taggarna flera gånger om och det har gjort ont och man önskat att allt skulle vara över.
Nu senast i tisdags trampade jag på en tagg och det höll på att resultera i att julen skulle ha vart förstörd, men nej så envis som jag är och med den kämparandan som jag i många lägen kan ha kom fram och jag kämpade mig upp ur diket(med stöd).
Jag vill ha ett bra liv och jag vill dansa på rosor, men jag vill hemskt gärna slippa att trampa på dem där förbannade taggarna som kommer och förstör näst intill allt som man byggt upp....

RSS 2.0