Kontrollen...
För att man ska kunna bli frisk till 100% så måste man släppa kontrollen helt och hållet, men hur gör man det?!..Hur släpper man kontrollen totalt?!..För det är ju just den där förbannade kontrollen som styr en från topp till tå varenda sekund och varenda minut.
Man tror att det är en själv som styr maten så då oroar man sig inte för det, man tror att det är normalt men tvärtom det är maten som kontrollerar dig och det är inte så det ska vara. Utan det ska vara att det är du som kontrollerar maten och då snackar jag inte om att man inte ska äta eller att man ska sitta och räkna kalorier och hålla på så...För det är inte att ha kontroll över maten, för då är det igen så att det är just maten som har kontrollen över dig.
Hur ska man kunna kontrollera maten då?!..Ja du, det har jag tyvärr inget bra svar på eftersom jag själv inte lyckats göra det nångång. Eller kan ju iofs bara spekulera i det. Kommer väl ihåg nånstans där innerst inne hur det var förr, då jag var frisk( för 5 år sen)..Då åt man det man ville och var sugen på. Man sket i kalorierna och mängden, man följde hungers-och mättnadssignalerna. Sen att man kanske inte är sugen på nåt eller inte har några såna signaler nu är en annan femma. Då får man nog helt enkelt ha nån slags schema ändå för att man ska få i sig mat, för kan tänka mig att när man väl börjar bli friskare på alla sätt och vis så kommer även det där "suget" komma tillbaka för då kan kroppen känna av vad den behöver och så och när den behöver mat.
Men egentligen i grund och botten handlar allt väl om att man ska våga. Våga ta steget ut till dit där man släpper allt, exakt allt som har med maten och sjukdomen att göra. Vill man så kan man. Men jag vet att det är svårt även om man nu har viljan, men som jag vet av egen erfarenhet. Att om det är en liten liten sak som kanske väger över med sjukdomen i sitt liv så blir väldigt svårt att bli av med sjukdomen. Man måste försöka bryta all kontakt som man kan tänkas ha med den. Det kan handla om vänner, famlij, miljö eller vad det nu kan vara....Bort med allt som har med sjukdomen att göra. En ny start är oftats det man behöver för att allt ska bli bra...
Det dummaste man kan göra är att ge upp kampen. För det kommer att bli bra bara man tror på sig själv och sin egen förmåga....Sjukdomen är inte värt DITT LIV...Alla är värda ett liv utan sjukdomen...
