Viljan och livet

Nu finns det inga hinder kvar inför friskskrivning nästa vecka. Formulär( check). Blodprover( check). Bedömningssamtal( check). Allt ser bra ut och mina tankar ser och känns bra dem med faktiskt, jag känner mig lugn och säker på mig själv gällande maten. Jag klarar av all stress och press utan att strula till maten, jag klarar av den ena händelsen efter den andra utan att strula till det med maten, jag kan anpassa mig efter maten dvs. maten styr inte mina val någon mer. Jag är säker på det här, jag vet att det är på riktigt men det känns ändå så overkligt. Jag kan inte beskriva känslan för det är något helt nytt, men om jag ändå ska försöka så känner jag en befrielse när jag andas, jag känner att en tyngd har lyfts från mina axlar och jag kan gå rakryggad igen.
Jag kan gå runt och vara stolt över mina bedrifter de senaste åren, jag är inte stolt över att ha vart sjuk i 5 år men jag är stolt över allt jag klarat av under dessa år. Allt går bara man vill, jag har inte låtit sjukdomen förstöra allt, den har förstör mkt men jag har ändå levt ett liv och det är det som har sporrat och gett mig kraft till att fortsätta min kamp. Jag har liksom aldrig tappat greppet om livet och vad den har att komma med, jag har bara inte alltid orkat delta i livet men jag har alltid vetat att den finns där.
Jag har valt mina vägar med omsorg denna gången och det har lett till ett bra och hållbart resultat, nu ser jag visserligen inte in i framtiden. Men som jag sa idag på mitt bedömningssamtal " om det känns så här eller ens bara hälften av det jag känner idag så vet jag att jag kommer fixa alla dagar framåt".
Jag behöver inte testa folk mer, jag behöver inte testa mig själv mer för jag vet att om jag nu väljer att bli sjuk igen så vet jag exakt hur jag ska göra för att förtöra mitt liv, men vet ni vad jag tänker inte välja den vägen för tillsammans med sjukdomen försvinner mitt liv bildligt och bokstavligt talat. Jag har helt enkelt fått nog av sjukdomen och av allt den kommer med, för den kommer inte med nåt. Den har inte bidragit med mer än ångest, tårar och smärta de senaste åren. Jag har inte vunnit nåt pga. sjukdomen utan allt jag fått har jag fått tack vare min vilja att bli frisk. Jag har sagt att jag har fått min halva genom sjukdomen, men nej jag fick min halva tack vare min vilja att bli frisk och genom att börja i behandling genom det. Där valde jag livet istället för sjukdomen och vann Cilla. Jag har hållt på att förlora henne till sjukdomen, men jag har vunnit henne tack vare livet.
Jag har vunnit allt tack vare livet och min vilja, men hållt på att förlora exakt allt pga. sjukdomen. Been there done that, I am not going down there again....!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0